Den bortglömda flickans memoarer
För typ en timme sen ringde en kompis och frågade om jag ville sparka lite på en boll med honom. Självklart sa jag JA, slängde bort pluggböckerna och drog på mig idrottskläder.
Han har fortfarande inte ringt. Han har glömt mig. Och här sitter jag, i svettband och röda skor.
Kommentarer
Trackback
