Don't hate me because I'm beautiful

Idag cyklade jag till stan och träffade fina kompisen. Eftersom hela dagen strålade och jag hade sovit i tolv timmar tyckte jag att det var dags att fira lite och det gör man bäst genom att dra på sig höga, röda klackar. Tyvärr tyckte någon elak jävel att jag borde tas ner på jorden så pang sa det, så fick min cykel punka på vägen hem. Så det var bara att hoppa av den vingliga stålhästen och promenera hem med skorna som plötsligt kändes som världens sämsta val en varm och svettig dag. Varför måste man alltid straffas för att man är på finaste humöret? Är det bara för att jag ska ha någonting att blogga om? Isåfall lägger jag ner. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0