Kalla händer, ett varmt hjärta.

Det är alldeles iskallt ute nu. På vägen hem blåste höstvindar och regnet piskade på hela kroppen. Men jag är inte ledsen trots att värmen är borta, ljuset har försvunnit  och jag fryser fast jag är inne. Nej, jag har varit på fin konsert idag, ute i vitan med mina två Malinkor och blivit alldeles bombarderad av fina kärleksord och sånger som handlar om taffliga försök till närhet. Så fast det är alldeles kallt om kroppen så bubblar hjärtat av värme och det är ju ändå det som är viktigast.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0