Oh Susie

Jag har aldrig tyckt om mitt vindsförråd. Det ligger på samma våning och borde vara mitt favoritrum där jag kan lägga allt jag inte använder. Perfekt för den trångbodde. Men jag undviker alltid det rummet så långt det går. Låter kassar med skor och gamla, fula lampor stå framme i lägenheten så länge som möjligt. Idag hade jag passerat den gränsen och var tvungen att besöka det mörka kusliga rummet. Jag får alltid för mig att jag ska bli inlåst, och sen ska det visa sig bo en galen kannibal i något av de andra förråden. Idag blev vinden inte direkt populärare. Spang dit i ett par trasiga leggins som visar en bit av rumpan, jag städar ju och förväntas inte bära bättre kläder. Självklart upptäckte jag att hemnyckeln var borta när jag stod för att låsa upp min dörr. Tänkte precis ta mod till mig, svälja skammen och plinga på hos någon granne för att låna telefon, och kanske hela kläder. Som tur var tog jag en ny tur på vinden. Rotade igen påsarna jag just stoppat in. Klättrade över berg med vinterkläder, trasiga möbler och vassa harpuner (okej, det finns bara en, men ändå). Och där längst ner, under de röda brallerna, hittade jag dem. Inne igen, och aldrig mer vinden ensam!