Oh Susie

Jag sitter ofta och plinkar på Jolene (min gitarr) när jag är ensam hemma. Och eftersom jag bor ensam (eller okej, jag har ju mina fiskar, men de är inge vidare samtalspartner) så blir det rätt ofta. Jag har ett par favoolåtar, som det ofta slutar (och börjar också, för den delen, stackars grannar) med att jag sitter och skrålar med till, i äkta Janis Joplin-anda (vill jag inbilla min iallafall. Jag skrålar nog mest bara. Punkt.). Men ibland slår jag på stort, och lär mig en ny låt, och då måste jag genast ringa syrran och spela upp den gör henne. Jag har börjat förstå att det är jobbigt att vara syster till mig, för idag, när jag ringde med upphetsad röst (nej, inte upphetsad på det viset) så avböjde syster yster så fort hon kunde. Och när jag sa att hon kunde få komma över och lyssna så svarade hon att hon gärna kunde komma över någon dag, och hänga. Punkt. Inget om att lyssna.