Oh Susie

Igår släpade jag mig till stallet. Syrran hade dressyrtävling och jag kände att det var dags för mig att möta mitt förflutna och återigen knata runt i de gamla stallgångarna där jag så många gånger har bråkat på hästar, släpat hö och sköljt bett i iskallt vatten. En halv sekund tog det, och jag var fast igen. Jag satt på läktaren och tänkte "snygg, samlad galopp" och "driv lite mer nu älskling, använd skänklarna". (För er som inte är gamla inbitna Wendy-slukare så betyder skänklar människoben på hästspråk). När jag sedan fick sadla av en liten ponny och borra in näsan i hans varma hals så häll jag på att smälla av. Hur långt in jag än har försökt dölja den lilla galna hästbruttan med flätor och helskodda byxor så har hon äntligen hittat sin väg tillbaka. Ett nummer är nu slaget och snart är det mitt namn som står med i en ridgrupp. Har nu suttit på olika hemsidor och spanat ridbyxor och snygga hjälmar. Och jag som trodde att jag hade blivit äldre.