Oh Susie

Idag åkte jag hem från sommarlovet. En tågresa som hanns med tack vare en sista minuten-taxi tog mig tillbaka till Stockholm och vardag. Jag hanterar det genom att packa väskan för att strosa ner till klipporna och äta köppizza. Jag ska bli hemmafru i ett soligt land. Jag ska alltid bo i ett sommarlov!

Nu är jag hemkommen från Paris där jag den senaste veckan har flanerat runt med mamman och de alla systrarna. Vi har gått i parker, ätit tarteletter, varit på roligheter, suttit på hustak by night och tittar på en upplyst stad (fast då var inte mamman och två av syrrorna med), lekt rövare på disneyland och druckit vin och ätit mat nere vid kanalen och pratat franska. Och så har jag ätit den allra minsta lilla macaron för 75 pix och känt mig som den allra mest lättlurade turist. Men om allt det tänker jag berätta om en annan gång för nu sitter jag i en lägenhet som påminner mycket om den som jag bor i, men jag känner inte riktigt igen den för det är kläder och saker och väskor och skor och prylar precis överallt och imorgon ska jag på vift igen och väskan är inte packad än. Med en bild på den dyra lilla kakan och en sockerhög Maja säger jag gonatt och puss för nu!

Jag känner att jag har varit orättvis mot mina vilddjur till systrar de senaste dagarna. De är det finaste och gulligaste som finns! Igår vaknade jag av att Stella kröp ihop bredvid mig och sa att det fanns färskt bröd och kaffe nere i köket. De hade dukat upp fint och vi åt ute på trappan och solen lös på oss och alla skrattade lite matta morgonskratt. Inatt brakade min mystiska magsjuka ut och Klara kom springande med magtabletter och strök mig på ryggen fast jag var kallsvettig, och imorse blev jag återigen väckt med frågan om jag ville ha frulle på sängen. Snällare och underbarare får man leta efter. Det är mina systrar det!

Idag har jag kommit på hur man tämjer vilddjur/barn. Man matar dem med sötasaker. Då blir man nämligen omtyckt. Vi har spenderat hela dagen hos mormor och morfar där vi har blivit matade med plättar, kakor och saft. Sen lät jag ungarna ta ett dopp i plurret och nu ska vi till McDonalds. Jag har aldrig blivit så omtyckt någonsin och barnen har aldrig varit så lika barn och inte vildar.

Nu har jag hand om vilddjuren. Bor tillsammans med dem och letar frenetiskt efter buren som de måste ha rymt ifrån. De äldsta systrarna har idag varit iväg och jobbat så mitt sjuka jag har fått ta hand om de minsta alldeles själv. Efter ett par timmars sängliggande släpade jag upp min tunga kropp och lät dem färga mitt hår hår med vattenfärg och kleta ner mitt ansikte med smink i olika nyanser av mörkt och lila. Sen var det bums ner i soffan igen med en film på dvd som gav mig en timmes gratis sömn. Nu har jag fått höra att jag är elak, tråkig, som en fytioårig uttråkad morsa. Nu har jag tryckt i dem halvfabrikat och lämnat dem åt tv:n. Jag är så himla bra på förortsliv!

Den här veckan har mitt hår fått gå löst. Det har blivit färgat, det har blivit uppsatt och det har glittrat som aldrig förr. I tisdags gick jag till frippan och sa att jag ville vara söt/fin. Det behövdes när man inte har duschat eller sovit på ett tag. Då blev jag fjädrig och alldeles lycklig.