Oh Susie

Igår festade vi till det med klassen. Bästa Mirro vill inte vara vår klasskompis längre, hon lämnar oss för sitt jobb (lärarlyftet ni vet) och det var vi tvungna att sörja över. Och så behövde vi fira att vi har läst ihop i ett helt år och nu är färdiga b-studenter. Så vi korkade upp den äkta champagnen och lät bubblorna stiga oss åt huvudet. När vi senare på natten skulle ner till slussen från södra teatern så kom fröken Em på att vi skulle ta den så kallade "alkistrappan". Jag tyckte hon var lite fånig som höll i sig så krampaktigt i ledstången när hon tog sig ner och jag som kom efter henne tog bastant ett järvt steg rakt ner för vad som visade sig vara en isbana. Trappan hade snöat igen och frusit till is, så jag flög ner i världens fart, krockade med fröken Em och ramlade längst ner med väskan öppen och mobil och snus kring mig. När jag sedan skulle ta mig ner för nästa trappa så klamrade jag mig, precis som fröken Em, fast vid ledstången, men inte hjälper det om man har hala vantar. Än en gång flög jag ner i världens fart på min nu dyblöta klänning. Hela resan hem fick skämmas i en klädsel som såg nerkissad ut och idag har jag blåmärke på knät. Men det gör inget, för jag sitter fortfarande och skrattar för mig själv. Jag älskar champagne!