Oh Susie

Om en timme strosar jag ner mot bussen för att ta mig till Arlanda. Jag ska vara i England i tre veckor och lära barn att snacka engelska. Jag ska vara spritpolis, lekledare, hemsjukströstare och rolig. En tvättäkta språkresa. Jag har inte packat klart än, jag har inte sprungit ner med soporna som gör mitt hem till en stinkande håla, jag har inte duschar, jag sitter fortfarande i pyamas och väntar på att ögonfransar och bryn ska bli snyggt färgade.

I lördags stack syster M och jag till aspö. Vi tänkte att vi skulle få fyra alldeles lugna och fridfulla dagar tillsammans i solen. Dagen innan gick jag ut för att ta en öl. Tio eller så senare vinglade jag hem och sov två timmar innan det var dags att fara. Efter att ha plundrat affärens provsmak på chips var det dags att ta tåget som skulle ta oss till nynäshamn. På vägen till tåget gick min resväska sönder, och väl framme på perrongen visade det sig att tåget hade gått med oss kvar på station. Fortfarande full beslöt jag mig för att vi skulle ta en taxi. Sagt och gjort, Maja, jag och en annan kvinna som vi plockade upp vid södran hoppade in i en bil och for till båten. 900 kronor fattigare (tillsammans, inte var och en) hoppade vi på en båt som visade sig skulle köra på ett stormigt hav. Blåsten och de höga vågorna förvandlade min fylla till en redig bakfylla.

Idag skulle jag vara hos doktorn kvart i elva. Igår var jag på fest. Det är inte en bra kombination. Fast jag var duktig och gick från festen i natten för att komma hem och kunna gå upp i tid så fortsatte jag bara att sova när klockan ringde och vaknade i stället när det var nästa parsons tur att träffa fröken doktor. Nu tänkte jag kompensera min dålighet med att storstäda här hemma. Det har aldrig varit så mycket kaos som det är nu och det ska jag råda bot på. Och jag vet att så fort jag är klar så kommer jag att ha glömt allt det dåliga, som att jag inte har postat två brev som skulle vara inne för senast tre veckor sedan, att jag har slängt mitt pass så jag måste hämta ut det nya, dyra idag, att jag dansade med skor på pappas matta igår och att jag inte la veckarklockan på bordet igår som jag tänkte att jag borde göra. Städning löser alla problem.

Jag har något jag måste erkänna. Jag hatar att pratat i telefon. Tycker att det är skitjobigt och störande. Vill jag prata med en person så träffar jag den gärna och är det något man vill säga lite snabbt så finns det ju som tur är sms. Missförstå mig rätt, telefoner är super om man ska diskutera någonting viktigt eller snabbt. Ett sms på hundra rader är inte något jag längtar efter, då slår jag hellre numret och klarar av det fort och smidigt. Det ska vara effektiva samtal, inte slöpratande i tjugo minuter. Bara ytterst sällan. Det som är lustigt med det här är att jag nu har ett jobb där jag behöver ringa runt 100 personer och anställa dem över telefon. sandy och jag har aldrig varit tightare. Och aldrig så trötta på varandra, någonsin.

Igår var jag ock fixade pass. Jag väntade i två timmar tillsammans med ett litet barn som jag tar hand om. Satt där bland alla andra desperata människor som snabbt behöver identitet innan de kan lämna Sverige under semestern (eller för jobbet som i mitt fall). Ett par nummer innan det blev min tur kutade jag till spegeln för att se till att jag såg snygg ut. Jag hade tur, håret låg bra, snygga svallade vågor som snällt låg på sin plats och okej smink som skulle få mina ögon att för en gång skull synas på ett passfoto. När det blev min tur tittade jag in i kameran lite underifrån för att få till en schysst vinkel (det fanns ingen hejd på min fåfänga) och klick! togs bilden. Och vad visades på skärmen framför mig? En häxa! Stort osyrligt burr, uppspärrade ögon som lyste ondska, extremt framhävd haka och käke och en ihopknipen mun. Allt det som spegeln sa att jag inte var. Jag skrek till av ren förskräckelse och det gjorde tydligen datorn med. *Poff* sa det och så gick hela strömmen i polishuset. Som mamma sa när jag berättade om vad som hade hänt "du vet att vampyrer inte syns i spegeln" och det känns fint att veta. Jag är en vampyr (och inte en sån där het en som alla är kära i just nu) som får ett polishus att slockna i ren skräck.

Idag ska jag gå och köpa mig identitet för 800 pix. Jag tappade bort mitt pass i höstas när jag städade (råkade förmodligen lägga det i slängpåsen istället för spara, för ingenstans är det). Dessutom har mitt leg gått ut och idag kan jag hämta ut mitt nya. Första hämta leg sen fixa pass med nya legget. Det känns som att jag är en identitetslös person (vilket jag är just nu) som precis har blivit medborgare. Och ruinerad.

Idag fick jag en hemtenta pling ner i inkorgen. Den ska vara klar imorgon vid tre. Jag tittade på tentan klockan nio. Titta lite mer. Stoppade in en snus och fortsatte att titta. Sen drog jag på mig kläder och åkte till småsisens skola. De hade öppet hus där man fick leka femkamp (tydligen är det skitkasst att lägga straffar barfota eller i plastsandaletter. Skorna flyger längre än bollen) och gå tipspromenad. Man fick även testa sina geografikunskaper och köra gembil med magnet. Och fika. När jag hade gjort det alldeles för länge svängde jag förbi hm och köpte en bikiniöverdel som jag verkligen har velat köpa men inte hittat. Trosorna fanns inte. Nu sitter jag här igen. Och tittar. Jag har skrivit en halv liten fråga och har halva kvar plus den stora uppsatsen (så stor är den inte, men det är den största frågan). jag vet inte vad jag ska ta mig till. Min hjärna har gått på semester och lämnade en bikiniklädd kropp kvar framför datorn. Det här kommer bli intressant att läsa för läraren. Eller snarare titta på.

Idag är det första sommardagen enligt almanackan. Den första juni. Den första dagen som andas äkta löften om lov och ledighet, ljumma kvällar och dagar på stranden med yatzy och kortlek. I sommar ska jag vandra på skärgårdsstigar tillsammans med mina systrar och låta dena allra minsta bära gitarren så att hon får känna sig som en storis.



Jag ska äta glass jämt. När helst jag känner för det så ska jag slicka i mig en glass. Fast allra viktigast är det att äta en från lejonet och björnen när man kommer med båten från aspö. Då har man längtat efter smak av choklad, marsipan och pistage så länge.





Och så ska jag bada. Mycket. Krokodilen ska letas fram, och plastbåten och den roliga runda grejen man kan hoppa på och putta ner bråkiga syskon ifrån.



Jag vill ligga på en strand utan bikini och bara dra på mig syrrans sjal när kameran åker fram. Så ska det vara när man ligger ensama och läsar spännande deckare och vackra personporträtt. Då ska man bränna brösten. Fast eftersom man även befinner sig bland folk mestatid så förblir de vita. Med en svag ton av rosa. Men det gör ingenting för det betyder bara sommar.



Och nu längtar jag efter öl en solig kväll när alla kompisar är med och uteserveringarna använder plastglas istället för riktiga. Och så vill jag köpa billig bira på systemet och leka festival med bästa fotbollerskan.




Jag längat efter stora picknickar då Julius kommer inrullandes på inlines och är världens hurtigate storebror.



I sommar ska jag äta goda middagar på gotland. Efter maten kommer pappa plocka fram kortleken och så kommer vi sitta där ute på gräset eller flytta in i värmen och spela 500 eller Bismach, för det är sånt vi gör på gotland. Vi njuter och tävlar och spelar krocket. Och badar och äter jordgubbar och cyklar i varmt sommarregn.



När vi badar på gotland bli Maja och jag barn igen och hittar på roliga saker i sanden. Det vill jag göra i år också. Då vill jag stö snäckskal över hela hennes fena och göra en bikini som luktar hav.



I år ska vi vandra på Paris gator igen. Äta goda saker med bär och socker och hitta de allra finaste klänningarna på rean. Om vi inte fastnar i en park med spel eller åker till disneyland och pker uppochner. Vi tycker att det är kul i min familj.



Men först av allt ska jag sätta mig på klipporna i gröndal och älska solen. När man gör det känns det i hela kroppen att nu är den äntligen här, sommaren som man har väntat på sen september. När jag känner det så vet jag att jag kommer sjukskriva mig från alla jobb så jag kan göra ovanstående i tio veckor utan att behöva ta ansvar eller pauser i njutandet.

Dn här veckan har jag både längtat efter som en tok och samtidigt räds som en varg i värmlandsskogar. Igår morse startade jag vecka 22 med att få en kamera nerkörd i halsen så att läkaren kunde spana in min mage. Det var inte kul. Det var tillochmed förskräckligt och alldeles vidrigt. Efter det så var det sista seminariet med redovisning. Imorgon sätter hemtentan igång som jag är så opepp på som man kan bli. Sen är det tråkiga över och det bli sommarlov! Inte en läxa på 10 veckor. Inte en enda uppsats som ska in eller böcker som ska hetsläsas och diskuteras på seminarier. Nu ska här skönläsas och diskuteras med pappa. Nu ska jag bada från klippor och jogga på skogsstigar. Nu ska jag jobba, men i England där jag mår bra. När den här veckan är slut är jag klar med engelskan och kan tydligen undervisa det på gymnasienivå. När den här veckan är över så ska jag sova ut. När den här veckan är över kommer jag vara fri!