Oh Susie

Igår var det den åttonde mars, internationella kvinnodagen. Det finns få saker som provocerar mig så mycket som den dagen. Den finns till för att uppmärksamma förtryck och orättvisor mellan män och kvinnor men i mina ögon blir det precis tvärtom. En liten fjuttig dag per år blir vikt åt kvinnorna, men när har männen sin dag? Alla andra dagar? Eller är männen redan så jämställda att de inte behöver någon dag? Vad får då kvinnan på sin dag? Jo, en blomma brukar hon kunna knipa och kanske lite tårta om hon har tur. För det är så det ser ut för gemene man. De flesta går inte ut och demonstrerar eller bryr sig om på riktigt vad den här dagen går ut på. Det blir helt enkelt som en liten namnsdag. En bomma och en bit tårta en dag per år för att fira kvinnans väsen. En blomma, ett stort fett hån mot hennes liv. Var är internationella kvinnodagen när kvinnan går på löneförhandling eller får hela föräldraledigheten överskriven på sig? Var är internationella kvinnodagen då kvinnan blivit våldtagen men inte tagen på allvar? I och med att det finns en dag då man ska fira och uppmärksamma kvinnan så godkänner det att årets övriga dagar inte tillhör henne. Och i och med att det inte finns en internationell mansdag så visar det återigen att kvinnor och män är olika och att männen tillåts styra samhället. Hade både män och kvinnor haft sina dagar hade man jämställt könen och kunnat uppmärksamma problematiken om hur samhället ser ut nu på ett rättvist sätt. Som det blir nu så finns det en dag per år som alla tjejer får ett grattis och en blomma och 364 dagar då kvinnan får slita slita hårt utan uppskattning och mannen kan köpa tårta och blomma till sig själv för pengarna som han tjänar eftersom han är en man.