Oh Susie

Eftersom jag nu sitter på två träningskort (syrrans som funkar på stockholmsstads hallar och mitt nya sats-kort) så gick bästis och jag på 90minuters yoga igår för att känna oss duktiga och nöjda med veckan som gått. Någonstans under passet så fick läraren för sig att vi skulle stå på nacken, med ryggen spikrakt upp och benen lite nonchalant slängt bakom huvudet. Jag vet inte vad alla andra i den klassen hade för hemligt knep för till och med bästis som aldrig yogat tidigare klarade detta galant. Mina fotbollsstela ben däremot svajade fram och tillbaka i en rasande fart tills de tillslut föll över i en riktigt klumpig bakåtkullerbytta (och bara det är en bragd med tanke på att jag aldrig lyckats med en tidigare) just när läraren kom och tittade på mig. Jag vet inte vad jag ska bli nöjdas med, att jag lyckades få en lugn yogainstruktör att asgarva eller att jag tillslut uppnåt mitt mål att få en smidig kropp. För lyckas man slå över hela kroppen utan att anstränga sig så måste ju det vara ett bevis på smidighet. Inte klumpighet.