Oh Susie

I fredags drog jag med två små systrar och en plastsyrra och styrde kosan mot Gröna Lund. Vi hoppade på båten och pratade fina karusellminnen och planerade dagen. Emma och och skulle åka insane sa vi. Så blev det inte, men inte för att vi inte vågade utan för att vi inte orkade stå i kö. Och för att den var avstängd lite då och då och det kändes ju skrämmande.

Vi köpte åkband och var så himla pepp.

Självklart startade vi i lustiga huset.

Klara hade tänkt gå upp för den lustiga trappan men när hon stod där alldeles framför så var hon inte lika stöddig längre. Men hon gjorde det tillslut, och alla trodde vi att hon skulle ramla när hon plötsligt glömde bort hela tekniken de sista trappstegen. Men med en coach bakom (jag) som rädd för sitt liv att få en syster flygandes på sig högt upp i lusten skrek "HÖGER, VÄNSTER!" och en coach framför sig (Emma) som snällt sa "Kom igen! Ett steg till, du fixar det, den foten nu, sen den andra" så kom hon upp och vi alla kunde leka grease när de springer runt i ett lustigt hus och sjunger att du är den som jag vill ha.

Sen skulle vi snurra, för det gör man när man är på tivoli. Stella var glad och gullig bredvid mig och lät håret flyga i vinden till tonerna av Elvis.

Emma och Klara var vilda och glada och Klara var smart som hade håret i en tofs. Hon var den som såg något.

Efter disco jet tänkte Emma och jag att skit samma att vi mår illa. Vi snurrar lite mer! Så vi hoppade på extreme. Där kastades vi fram och tillbaka. Sen ville Klara testa och efter det var hon fast. Den lilla ungen ville bara vara uppochner hela tiden och plötsligt stod EMD på scen och vi fick se dem från en konstig vinkel.

Emma försökte sig på att vara lite tuff där uppe i luften. Vad gör man inte för att impa på små syrror? Fin var hon där uppe i det rosa glittret.

När man har blivit vuxen är man inte bara glad när man kommer ner på jorden igen efter en underbar flygfärd, man är även illamående och omtumlad. Typ som när man har druckit mycket öl en solig dag på en filt på en grön äng.

Självklart skulle vi åka stora bergochdalbanan. Stella åkte nästan. Hon stod i kön, satte sig i en vagn och reste sig sen och sprang. Så gjorde hon med Vilda musen också. Hon är en slingrig unge, jag lyfte ner henne i en vagn vid ett tillfälle och tryckte ner henne och spärren men ändå lyckades hon ta sig loss och fly. Sen var det inga glada miner. Fast när vi redan var sena hem så ville hon plötsligt prova, helt frivilligt och självklart blev det en ny favorit (tillsammans med kvasten förstås). Jag visste det och tryckte bara ner systern för hennes eget bästa.

Två posande systrar i en vagn.

Efter den här helvetseturen i bläckfisken fick jag luta mig över kanten ner mot vattnet ett tag för jag var helt säker på att jag skulle kräkas. De små ville bara åka igen.

Stella, den allra minsta, ville åka blå tåget. Hon tittade hela tiden. Emma också. Klara och jag blundade och skrek. Jag tycker att skylten var fruktansvärt förnedrande.

Stella blev plötsligt väldigt kaxig efter att hon skrattat sig igen vilda musen och kvasten och hängde utanför insane ett tag. Men när vi började prata om att åka den var hon snabb att fly.

Sen blev det lite kramar och syskonmys och sen fick vi åka hem. Glada och trötta och alldeles, alldeles illamående.