Att läsa till svensklärare
Jag känner mig så väldigt svensk idag. Jag sitter och skriver tenta i svensk diktkonst samtidigt som jag äter knäckemacka med ägg och senapssill. På kroppen har jag en skärgårdsrandig bomullsklänning. Vilken tur att det inte är veterinär jag pluggar till.
(För er som inte fattade veterinärgrejen så kan jag förklara att om jag blir såhär svensk av att plugga svenska så skulle jag nog få ett väldigt lustigt och opassande utseende för en människa och jag skulle plugga till djurdoktor.)(Det var väl inte så svårt Maja?).
Önskas: Kommentarer. Finnes: En arg bloggare med ont.
Hej! Bara så att ni vet: jag vet att ni läser. Jag har nämligen någonting som kallas statistik (visst, ni är inte råmånga, men ni finns lik förbannat). Jag tycker också om att läsa, så snälla snälla snälla, lämna en kommentar! Om ni inte vill stoltsera med ert riktiga namn kan ni göra som jag gör när jag kommenterar på bloggar och hitta på att ni heter något annat (typ Greta) eller så kan ni göra som Anders som kommenterar på alla inlägg där han själv figurerar. Han kallar sig Felicia och spelar kär i sig själv. Det är kul. Jag uppskattar det. Jag har fortfarande ont och skriver tenta.
Puss!
(En puss för att vara snäll, men ögon som kvider ajajaja, synd om mig!) (så att ni vet, om det inte riktigt gick fram).
Silverdröm
Jag får rätt ofta post. Nästan varje dag kan jag hämta in något kuvert vars innehåll säger att jag måse betala pengar eller att det finns böcker hemma som genast ska tillbaka till biblo. Är det då inte orättvist att när det kommer ett paket som ser ut såhär så är det inte till mig? Om jag ändå öppnade det redan i hissen upp (vi hämtar post nere i entren)? Jajamensan!
Skitdag
När man ser den här bilden kan man tro att den är tagen tidigt tidigt på morgonen. Att jag precis har stigit upp ur sängen och tar en liten paus i soffan innan jag kommer fram till frukosten vid köksbordet. Det hade varit fint om det var så. Men det är det såklart inte. Bilden är tagen för bara en liten stund sen. Och egentligen ser jag inte sådär ut i ansiktet, utan snarare såhär:
Jag ligger nämligen i soffan och skriver tenta. En tenta som jag tänkte skulle bli ganska kul. Men så får man ju inte tycka, så knall pang slängde kroppen in lite mensverk från helvetet, sån där smärta som jag inte har känt sedan jag var sexton och låg i fosterställning på nätterna. Ipren som alltid har varit min vän håller i sig i ca två timmar nu, innan magen drar ihop sig i en nytt anfall som inte något smärtstillande kan stå emot. Helvete! Om man skulle ta och börja knarka?
Uscados
Vi har infört en grej här hemma. Vi har offrat lite integritet och värdighet för att vinna frid, tjatfria kvällar och en himla massa poäng och det är så värt det! Eftersom vi är två stycken som bor tillsammans, två stycke med starka viljor och en massa tävlingsskalle, så blir det ofta bråk om disk, städ och diverse andra hushållssysslor. Förstå mig rätt, det är inte så att vi fullkomligt struntar i dessa uppgifter, lever i en illaluktande knarkarkvart och hejar på varandra att gräva fram dammsugaren under ett berg med slaskpåsar. Nej nej. Vi båda städar och fixar och ser till att vi har det riktigt tjusigt kring oss, men sedan vill vi gärna bli bekräftade och få lite beröm för det vi har gjort. Det är vi inte så där superbra på. Men så kom dagen då tv4 visade det strålande avsnittet av solsidan där vi blev introducerade för Uscados, den grälraderande hemmavalutan. Nu (inte precis nu, för nu är halva hushållet i Kina och tänker stanna där i tre veckor) (och tre dagar) tävlas det om att få diska och damma och kamma hem så många låtsaspengar som möjligt. Jag ritade upp poängsystemet på kylen (bokstäverna till vänster om uscadosarna visar på vem som har diskat morgon- respektive kvällsdisk varje dag) (nu kanske ni förstår varför jag ville införa poäng) och så börjades det samlas.
För er som inte ser kan jag tala om att de gröna poängen avslöjar min status- 119, medan M är blå, alltså 8.
Jag var så nöjd så nöjd fram till fredagens gäster kom och ställde sig att skåda vår relationsterapi, som det plötsligt gick upp för mig att det såg ut att vara. I ett försök att bortförklara anledningen till att vi gör så här fick jag ändå inse att ja, det ser ut som att vi inte kommer överens, ja, de kommer tro att de är lyckligare än vad vi är och ja, det kan uppfattas som att vi försöker ta creds för någonting som solsidan kom på. Men! Jag vet att jag är glad för mina uscados för jag älskar att tävla, jag gillar att jag kan lägg mig i soffan och vara lat en kväll och göra min motspelare (eller medspelare hur man nu vill se på saken) glad för det eftersom det betyder extra poäng, men det bästa är att när man, som jag har gjort nu, stigit över hundrastrecken så får man casha in en massage. Hurra!
Veckoakiviteter
Nu ni kära bloggläsare så ska jag be er göra något som jag aldrig har bett er om tidigare (förutom en bild en gång, tagen med samma kamera). Nu är det så att bilderna jag tänkte visa er och som ska representera mina gångna veckor är tagna med en flashig telefon som vrider bilder på ett sett som min dator inte kan hantera. Därför får jag nu be er, innan jag börjar att berätta om mina äventyr, att vrida huvudet 90 grader åt vänster, eller helt enkelt lägga datorn på sidan. Så, nu börjar vi.
Som jag har berättat har jag testat på nya sporter (eller lekar kan fortfarande inte bestämma mig) och så här såg det ut när det lirades biljard förra veckan (lägg märke till specialpinnen som jag använder när jag skjuter specialslag):
Och så här tuff var jag när det bowlades (innan jag kastade klotet bakåt och mig själv på banan). Nu kanske ni tänker att "har hon ingen annan klänning?" Men då kan jag tala om att det har jag visst. Jag tycker bara att den här är himmelens bra att sporta i. Och så är den dessutom ny.
Eftersom det gick lite si och så med sporter (eller lekar?) på B så bestämde vi oss för att istället äta Burgare den här veckan (vi tänkte även spela badminton, fast nån var lite för rädd att förlora mot grönklänningen...). Den var såhär fin, urgod och hette Honey moon.
Fast sen låg jag såhär dagen efter med ett färskt minne av hur en smekmånad kan se ut efter ett par timmar i magen...
Som tur är bor jag tillsammans med världens snällaste person som köper prinsesstårta i bageriask till kräksjuka sockerjunkies.
Så blev jag frisk igen!
Att testa nytt.
För en vecka sedan fick M (inte som i Maja, syrra, utan som i M som han som jag bor med) för sig att vi skulle bowla på kvällen. Jag tyckte det lät kul och struntade först i att berätta om min bristande bekantskap med den sporten, som man kan kalla det sport. Lek? Vi cyklade dit och jag kände mig fin i min nya klänning. Väl på plats börjar vi kasta iväg kloten och det gick lite blandat. Ibland strike (alla ner) och ibland rännan (motsatsen). Men så plötsligt blev det min tur, jag kände hur segervinden blåste men tyvärr kom det fram att det visst var en rejäl motvind. Vips sa det, så flög klotet bakåt istället för framåt. Lite skamsen, och med en glatt skrattande M samt ett par vinnarsskallar på banan bredvid som publik grabbade jag klotet på nytt och gick med snygga, lite skuttande (sådär som man ska göra) steg mot banan. Jag fick iväg klotet i en väldig fart (och väldigt rakt ska tilläggas). Tyvärr hade jag lite för bra fart för ett steg extra råkade jag ta och ut på banan for jag. För er som aldrig har stått på en bowlingbana kan jag tala om att den är snorhal (det är inte för inte som Tyras modeller får träna catwalks gång på sånna). Ner for jag på rumpa och kunde inte komma upp. Det hela slutade med att jag helt dråpligt fick lägga mig på mage och sedan krypa upp till fastland.
Ikväll ska vi spela biljard. Vet inte om jag ska tala om att jag bara har testat på den sporten? Leken? en gång tidigare? Jag ska i alafall försöka avstå från att ramla på bordet.
