Oh Susie

För en vecka sedan fick M (inte som i Maja, syrra, utan som i M som han som jag bor med) för sig att vi skulle bowla på kvällen. Jag tyckte det lät kul och struntade först i att berätta om min bristande bekantskap med den sporten, som man kan kalla det sport. Lek? Vi cyklade dit och jag kände mig fin i min nya klänning. Väl på plats börjar vi kasta iväg kloten och det gick lite blandat. Ibland strike (alla ner) och ibland rännan (motsatsen). Men så plötsligt blev det min tur, jag kände hur segervinden blåste men tyvärr kom det fram att det visst var en rejäl motvind. Vips sa det, så flög klotet bakåt istället för framåt. Lite skamsen, och med en glatt skrattande M samt ett par vinnarsskallar på banan bredvid som publik grabbade jag klotet på nytt och gick med snygga, lite skuttande (sådär som man ska göra) steg mot banan. Jag fick iväg klotet i en väldig fart (och väldigt rakt ska tilläggas). Tyvärr hade jag lite för bra fart för ett steg extra råkade jag ta och ut på banan for jag. För er som aldrig har stått på en bowlingbana kan jag tala om att den är snorhal (det är inte för inte som Tyras modeller får träna catwalks gång på sånna). Ner for jag på rumpa och kunde inte komma upp. Det hela slutade med att jag helt dråpligt fick lägga mig på mage och sedan krypa upp till fastland.