Oh Susie

Nu kanske ni undrar hur det gick för stackars monsterögat Mandy? Jo förstår ni, i Fredags fick jag, efter att ha konsluterat två sköterskor per telefon, springa till doktorn ett par timmar innan min tenta. Väl där fick jag träffa den mest bedårande läkaren som kallade mig lilla hjärtat, vännen och gumman. Hon sa även att jag hade en alldeles magnefik svullnad och gav mig genast ett eget rum. Där fick jag ligga och shota en kur kortison, pilla i mig penicillin och ligga och läsa glansiga magasin medan två sköterskor tittade till mig, tog blodtrycket, öppnade fönstret och småpratade lite. Jag hade kunnat ligga där hela dagen om det inte var så att jag ju hade en tenta att skriva. Nu är ögat helt bra och förutom att jag måste vara ful och obekväm (och dessutom halvblind pga dåliga glas) i glajjer en vecka så är det inget mer monsteröga med mig.

Så vaknade jag upp imorse och fick inte upp mitt ena öga. Efter att ha tvättat och tvättat kunde jag tillslut separera ögonfransarna och nu ser jag ut såhär. Yes!

För tre år sedan vaknade jag en morgon upp och såg ut såhär:

Å ena sidan älskar jag att åka snabbtåg. Jag vill inte sitta här, jag vill hem till mamma, Klara, Stella, Lilla Hunden och Ella. Jag vill krama pappa vid grinden och gå in tillsammans. Jag vill lägga mig uppe i sängen och vänta på att Maja kommer hem så att vi kan kramas riktigt länge och somna så nära som systrar kan sova. Man kommer snabbt dit med X2000. Samtidigt vill jag inte alls sitta här för jag mår illa. Ju snabbare det går desto mer lutar det och desto mer vill jag kasta mig in på toaletten och kräkas upp min nyss uppätna snickers. Gårdagens kräksjuka gör sig mer än väl påmind. Jag får trösta mig med ett avsnitt Merlin och tanken på att jag snart, snart är i staden som jag föddes i igen.

Idag förstår ni så är det verkligen synd om mig. Jag skulle till doktorn på något som jag trodde enbart skulle vara ett "boka tid för ett nytt besök hos en specialist"besök, men det hela slutade med att jag fick lägga mig i ett fint rum på en skön säng med en snäll sköterska som var utrustad med nålar som sällskap. Eftersom jag tycker att det är läskigast i världen och började gråta som ett litet barn så fort doktorn sa ordet spruta, så satt vi där inne och småpratade länge och, som hon sa, utförde lite kbt-terapi. Första sticket resulterade inte i något blod, eftersom kroppen var på tok för uppstressad (och förmodligen för uttorkad efter alla tårar) men hon stack igen. Jag låg kvar och tillslut gav kroppen upp och delade med sig lite av det som flyter runt där inne. Nu ser jag ut såhär, och även om jag imorogn kommer ha stora blåmärken och se ut som en chackpundare så är jag väldigt stolt. Och ynklig.

Nu har det blivit vår! Igår sken solen när jag vaknade och dagen spenderades ute med kaffe, kompis och en kyrkvägg bakom ryggen för att ge lä. Vi trodde att det kanske var en tillfällighet, att solen bara var på gästbesök och snabbt skulle försvinna. Så var det inte, för idag vaknade jag svettig, yr, varm och upplyst. Det kom från solen som lyckades leta sig in genom rullgardinsglipor. Hurra för vår!