Oh Susie

Idag förstår ni så är det verkligen synd om mig. Jag skulle till doktorn på något som jag trodde enbart skulle vara ett "boka tid för ett nytt besök hos en specialist"besök, men det hela slutade med att jag fick lägga mig i ett fint rum på en skön säng med en snäll sköterska som var utrustad med nålar som sällskap. Eftersom jag tycker att det är läskigast i världen och började gråta som ett litet barn så fort doktorn sa ordet spruta, så satt vi där inne och småpratade länge och, som hon sa, utförde lite kbt-terapi. Första sticket resulterade inte i något blod, eftersom kroppen var på tok för uppstressad (och förmodligen för uttorkad efter alla tårar) men hon stack igen. Jag låg kvar och tillslut gav kroppen upp och delade med sig lite av det som flyter runt där inne. Nu ser jag ut såhär, och även om jag imorogn kommer ha stora blåmärken och se ut som en chackpundare så är jag väldigt stolt. Och ynklig.