Oh Susie

Jag sitter och skriver på min sista hemtenta här i Lund. I slutet av veckan går flyttlasset tillbaka till Stockholm och jag får återförenas på tunnelbana och vatten runt knuten. Det är strålande sol här. Så varmt att jag sitter i bikini och små shorts (inne, det är alldeles för varmt ute om man ska plugga) och jag längtar bara efter att få ligga på en strand med en bok och bruna ben. Jag känner att jag har gjort den här terminen nu. Jag kommer hem!

Jag som trodde att jag var valon med bra gener..

För ett år sedan satt jag i gröndal, alldeles opepp och skrev min sista tenta för terminen. Nu sitter jag i Lund, om möjligt ännu mer opepp och läser på den sista salstentan för terminen. Visst att jag har blivit ett år äldre sen sist, jag har flyttat, jag har blivit sambo, jag spanar bostadsrätter på söder och jag har slutat att vara vegeterian. Men ändå är det som att tiden har stått still.

Jag saknar att vilja gå ut. Jag saknar att trängas runt ett bord med en öl i handen, uppklädd och fin i håret med en öl i handen och vara helt medveten om vad som händer på andra sidan rummet och låtsas vara helt omedveten om vad som händer på andra sidan rummet. Ikväll vill jag vara sjutton år, smal, storögd, naiv i blommiga converse, prickig kjol med Elin i armen på väg till lycka, förväntningar, dans, hångel, fylla, äcklig sprit och skratt med personer vi legat på min säng och pratat om. Jag vill skratta blygt och jubla i hjärta, jag vill röka förbjudna ciggaretter på rengkalla balkonger med Angie och planera riktigt utgångar på riktigt klubbar den dagen vi blir arton tillsammans med Malin. Jag vill vara sjutton igen. Fast helst av allt vill jag nog vara där jag är, fast full.

Jag är sjuk. Magnus är sjuk. Vi ligger skavfötters i en liten soffa som är mer snygg än skön och snorar i kapp. Magnus läser cirkeln, som är bästa nya boken som alla borde läsa, och jag läste precis ut Twilight. Jag har alltid hatat Twiligt och bara vetat att det är världens sämsta serie. Jag är nöjd med att ha haft rätt. Nu ska jag kolla på filmerna.

I morse vaknade jag lite över elva av att jag spottade mig själv i handen. Jag drömde att jag borstade tänderna. Jag tror att jag håller på att bli sjuk.

Hej!

I Stockholm är det vår och alla ystra systrar har varit på grönbete hos mormor och morfar. Där var det hopptävling och mormor var snäll och agerade hinder tillsammans med en kratta.

Jag sitter på snabbtåget på väg mot Stockholm och påsklov. Idag har jag pillat i mig åksjuketabletter så jag mår bra och är glad. Tänkte därför passa på att recensera nya ramlösa vattenmelon. God med en frisk smak av parfym. Inte uppe i smultronklassen men inte lika mycket bottenskrap som rabarber.

Idag har jag suttit på balkongen i bara linne och pluggat. Jag hade först på mig en långärmad över med den fick åka av ögonabums för den började att lukta svett. Det var för varmt. Idag fläktade vinden. Den var inte kall och huttrig utan välkomnande och skön. Idag är jag väldigt glad för att jag bor i Lund. Nu ska jag ut på grillkalas i park men jag tänker köpa mig en glass att äta istället. Glad sommar!

Idag gjorde jag årets första rabarberpaj på färsk rabarber. Ville bara säga det. Och grattis kära fröken Em som fyller den gyllene åldern idag! Hurra till dig och din Viktor, som också fyller samma just idag! Hipp hipp!

Nu kanske ni undrar hur det gick för stackars monsterögat Mandy? Jo förstår ni, i Fredags fick jag, efter att ha konsluterat två sköterskor per telefon, springa till doktorn ett par timmar innan min tenta. Väl där fick jag träffa den mest bedårande läkaren som kallade mig lilla hjärtat, vännen och gumman. Hon sa även att jag hade en alldeles magnefik svullnad och gav mig genast ett eget rum. Där fick jag ligga och shota en kur kortison, pilla i mig penicillin och ligga och läsa glansiga magasin medan två sköterskor tittade till mig, tog blodtrycket, öppnade fönstret och småpratade lite. Jag hade kunnat ligga där hela dagen om det inte var så att jag ju hade en tenta att skriva. Nu är ögat helt bra och förutom att jag måste vara ful och obekväm (och dessutom halvblind pga dåliga glas) i glajjer en vecka så är det inget mer monsteröga med mig.

Så vaknade jag upp imorse och fick inte upp mitt ena öga. Efter att ha tvättat och tvättat kunde jag tillslut separera ögonfransarna och nu ser jag ut såhär. Yes!

För tre år sedan vaknade jag en morgon upp och såg ut såhär:

Å ena sidan älskar jag att åka snabbtåg. Jag vill inte sitta här, jag vill hem till mamma, Klara, Stella, Lilla Hunden och Ella. Jag vill krama pappa vid grinden och gå in tillsammans. Jag vill lägga mig uppe i sängen och vänta på att Maja kommer hem så att vi kan kramas riktigt länge och somna så nära som systrar kan sova. Man kommer snabbt dit med X2000. Samtidigt vill jag inte alls sitta här för jag mår illa. Ju snabbare det går desto mer lutar det och desto mer vill jag kasta mig in på toaletten och kräkas upp min nyss uppätna snickers. Gårdagens kräksjuka gör sig mer än väl påmind. Jag får trösta mig med ett avsnitt Merlin och tanken på att jag snart, snart är i staden som jag föddes i igen.

Idag förstår ni så är det verkligen synd om mig. Jag skulle till doktorn på något som jag trodde enbart skulle vara ett "boka tid för ett nytt besök hos en specialist"besök, men det hela slutade med att jag fick lägga mig i ett fint rum på en skön säng med en snäll sköterska som var utrustad med nålar som sällskap. Eftersom jag tycker att det är läskigast i världen och började gråta som ett litet barn så fort doktorn sa ordet spruta, så satt vi där inne och småpratade länge och, som hon sa, utförde lite kbt-terapi. Första sticket resulterade inte i något blod, eftersom kroppen var på tok för uppstressad (och förmodligen för uttorkad efter alla tårar) men hon stack igen. Jag låg kvar och tillslut gav kroppen upp och delade med sig lite av det som flyter runt där inne. Nu ser jag ut såhär, och även om jag imorogn kommer ha stora blåmärken och se ut som en chackpundare så är jag väldigt stolt. Och ynklig.

Nu har det blivit vår! Igår sken solen när jag vaknade och dagen spenderades ute med kaffe, kompis och en kyrkvägg bakom ryggen för att ge lä. Vi trodde att det kanske var en tillfällighet, att solen bara var på gästbesök och snabbt skulle försvinna. Så var det inte, för idag vaknade jag svettig, yr, varm och upplyst. Det kom från solen som lyckades leta sig in genom rullgardinsglipor. Hurra för vår!