Grattis världens bästa Emma!

Idag fyller världens bästa Emma år. Emma är en sån där kompis som alla borde få ha. Hon är snäll, rolig, smart som tusan, glad, har världens gulligaste hund och en kille som är kul och snäll och rolig att umgås med (som också fyller år idag! HURRAAAAAAA!!). Och så är hon snygg dessutom. Det kallar jag kompiskap! Den här våren kommer vara rätt körig med mycket på gång och onda tänder som ska plockas ur käften. Då känns det extra bra att Emma och jag ska jobba ihop tre dagar i veckan. Tre dagar med en av sina absolut finaste kompisar. Det är verkligen inte fy skam! Grattiskramar på födelsedagen!!

Distarktion

Det är så lätt att hitta saker som är roligare än att skriva tenta. Speciellt hemma hos mamma.


Fröken blå

Jag sitter i ett väntrum tillsammans med massa andra människor i min ålder. Vi är på en klinik man får gå till om man är över 20 och jag ser ingen över 30 här. Folk är här för att testa sjukdomar och få recept. Som vanligt lyder det en ytterst pinsam stämning i sånna här väntrum. Inget undantag idag. Då kan ni förstå min skämsel i att vara den enda som har på sig blå skoskydd. Fröken präktig som prasslar när hon går.


Hej från adertonhundratalet!

Om nån som läser sitter och funderar, bara så där appropå ingenting, hur vi har det så här i vintertid så kan jag svara kallt. Väldigt kallt.
Iskaffe någon?

Aj!

Idag har jag så mycket träningsverk att jag tror att jag måste skippa dagens pass. Betyder det att jag är extremt otränad eller bara galet hurtig?

Pinsamma hemmafrun

Vi har haft en liten diskussion här hemma angående disken. Jag tycker att min sambo kan vara lite.. hm.. glömsk? när han diskar och helt enkelt glömmer bort att man ska diska allt. Kaffekannan har blivit väldigt drabbad ohc idag såg jag att den fortfarande inte var ren. Som den nitiska pedant/pain in the ass-person jag är så fotade jag den mot fönstret så man riktigt skulle se fläckarna och skickade iväg ett mms.
Grejen var bara den att jag snabbt skrev in namnet på min sambo och valde första bästa namn som kom upp. Tyvärr var inte det hans namn, fick jag reda på en kvart senare när svaret dök upp. En kompis som har hans namn i efternamn fick sig istället en oförtjänt uppsträckning i morse.

En äkta pensionette

Jag gillar inte att frysa. Ändå klär jag mig alltid i klänning, strumpbyxor, kappa och basker. Sen står jag där, varje dag med blåa händer och bortdomnade ben. Så när Emmy drog med mig på promenad i onsdags kände jag att nu fick det vara nog. Jag sket i allt snyggt och klädde mig som en korsning av litet barn och gamal tant. Pensionette är tydligen benämningen på min nya stil.
Täckbyxorna syns ju tydligt men vad som inte riktigt lyser på bilden är vad jag har under skorna. Nämligen BRODDAR! Bilden under är från annat tillfälle. För ja! Jag använder dem flitigt.
Emmy är ett år yngre och har inte riktigt förstått grejen med att värme kommer före snygghet än. Men hon kommer också växa upp! Snygg var hon i alla fall.
Gissa vem som kom tillbaka utan känsel i benen? Men vem som också hade hedern i behåll?

Det där med att vara student smakar inte fel

I veckan skulle jag passa min lille gudsonshund Gary och trodde inte att det kunde bli bättre. Förena plugg med hundvalpsgos. Dessutom hjälpte jag två kompisar då så allt var ju prima och vi var så här glada.
Men när jag satt där i soffan så såg jag att slarv-Emma och Viktor hade glömt att ställa in salladsskålen. Jag suckade lite och reste mig upp för att plasta in och ställa i kylen. Kände mig så där huslig och skakade så där hemmafruaktigt på huvudet.
Men vilken vändning! Det var inte alls slarv! Det var bara bästa typerna som gav hela bästa dagen ytterligare en dimension. Tack!

En hall för mörkrädda

Det här kan man ju tycka att det ser ut som en ovanligt oskyldig och snäll syn i hallen. Jordgubbsparaply och cykelhjälm liksom, kan det bli präktigare?
Men skam den med fördommar. I de snällaste föremål döljer sig den värsta av skuggor. Eller vad säger ni om min syn frpn köksborden denna ensamma hemmakväll?

En billig mirakelkur till evig ungdom

Jag träffade min bästis i början på veckan och det var så lustigt för hon hade plötsligt blivit fem år. Det fina är att denna degradering enbart hade kostat fem kronor och fanns att hitta på Ikea.

Att tvätta.

När jag flyttade in i min lägenhet för många år sedan skulle jag tvätta en dag. Jag fyllde mina maskiner och skulle just gå ut när jag kom på att jag skulle kolla en grej på bokningslistan. Jag spanade in dagens datum och såg till min fasa att det inte alls var jag som hade tvättid. I samma sekund kom en glad, sjungande kvinna in. Jag stod där, röd i ansiktet och stammandes hur extremt ledsen jag var för att jag hade råkat sno hennes tid. Hon sa att "en sån söt ursäkt kan man inte bli ond på" och så löste vi det tillsammans. Sen fick jag veta att hon hette Cleopatra och sjöng i kör. Det hela slutade med att vi stod där tillsammans och sjöng och tvättade och hade det himla fint.
En annan gång för en två år sedan blev det problem i tvättstugan igen. Jag hade tvättid tillsammans med en äldre kvinna men när vi skulle torka så upptäckte vi till vår fasa att bara ett torksåp var helt. Vi började prata med varandra och bestämde oss för att torka ihop. Så vi blandade kläderna i torkskåpet och tumlarna och började snacka. Det visade sig att hon hette Kaja och hade varit med i ett band vid namn Röda Bönor. Jag satte sången i halsen och det gick upp för mig att jag var tvättkompis med den feministiska proggdrottningen. Hon bjöd in på konsert och efteråt vin och umgånge i sitt hem.
Jag har med andra ord trevliga stunder nere i tvättstugan. Jag gillar att tvätta. Fram tills idag. Jag har haft mitt första gräl med en granne. Hon var allt annat än tvättsolidarisk och jag känner för att kasta tvättmedel på henne. En sak är säkert. Idag kommer inte sång flöda i tvättstugan i gröndal.

Det där med barret

I fredags såg jag ut såhär när jag vaknade. Trist långt håroch ett ledset ansikte.

Sen var plötsligt handfatet fullt med barr. Sex klipp med saxen. Jag högg som värsta disneykaraktären. Zappzappzapp, så var plötsligt en decemeter hår puts väck.
Efter det var jag självklart tvugen att sätta på smink och tjusig klänning i äkta Gör Om Mig-anda. De sorgsna ögonen säger väl allt. Vad i helvete skulle jag göra sådär för?

Att inte ge upp.

Jag tog ett djupt andetag, en liten sherry och satte sedan in kontakten igen efter att järnet ha fått stå infettat hela natten. Och jag kunde andas ut. Precis så fint blev det, som jag ade hoppats på när Lotta var på finbesök.

Sista gången jag sa att jag var bra på våfflor..

Jag är känd för mina våfflor. Jag gör dem ofta och gärna och helst till både frukost och middag. Det här har jag berättat för min kompis Lotta som idag skulle komma och smaka. Vi laddade upp med grädde och blåbäsrsylt och satte igång järnet. Och så såg det plötsligt ut såhär.
Snopet och lagom gott. Jävla järn!

Min nya identitet

Jag fick ett sånt himla roligt brev från skatteverket för ett tag sen. Kanske låter otippat, att skattaverket är sånna humorister. Nu var det inte så att det var deras avsikt att skoja till det. De måste bara vara väldigt trötta eller på slarvhumör. Eller så är det helt enkelt så att jag inte alls heter Maria i mellannamn, som jag i alla år har trott, utan Marta. Och tydligen var mamma en väldigt ung mamma, för tänk att föda barn hela fyra år innan man själv är född! För inte är jag tjugofem inte, och inte fyller jag den första september? Nej nej, där där måste mamma och pappa ha fått om bakfoten. Om man ska tro på skatteverket. Det märkliga är bara det att jag inte föddes samma dag som mitt personnummer antyder..

RSS 2.0