Oh Susie

Mitt hem har börjat rasa ihop. Bordet lutar oroväckande mycket, en ljusstake flög i golvet och gick sönder på grund av det. Soporna är överfulla eftersom jag bor högst upp och inte orkar springa ner med dem. Samma sak gäller alla dn som samlats på hög och olivburkarna under diskbänken. Dessutom har min garderob på något konstigt vis klättrat ut och bosatt sig på stolarna i rummet. Har klänningarna kanske fått för sig att flytta hemifrån? Skorna förökar sig varenda natt och räkningarna ligger orörda på golvet. Så därför tänker jag åka hem till bästis imorgon och bo där. Får se om mina grejer har lyckats styra upp sig tills jag kommer hem igen, som den arga tonårsmamma jag känner mig som. Betvivlar det. Har en känsla av att jag har uppfostrat mina klänningar ganska dåligt. Curlade kläder som bara räknar med att jag ska fixa allt. Bortskämda är vad de är. (Är det dags att bo med en annan människa när man kommer på sig själv med att prata om saker som levande varelser? Eller är det kanske jag och inte mina klänningar som är bortskämd?). 

Åh, det är aldrig någon som lämnar kommentarer längre. Då är det ju inte kul att skriva. Eller det är alltid kul att skriva, men inte att blogga. Syns man inte finns man inte. Jag vet ju att ni finns där, mina hemliga läsare. Det finns nämligen en liten funktion som berättar för mig hur många unika besökare som varje dag hittar hit. Ni/ du är inte många, men väldigt fina! Så ska vi köra en kompromiss? Ni lämnar en kommentar på valfritt inlägg och jag lägger i min tur upp en profilbild. Okej? Ja med då säger vi det så!

Jag har blivit besatt. Inte av någonting farligt eller giftigt eller så, utan av frågesporter. Det började med en trevlig spelkväll med kompisar, te och mys. Bra grej. Det har slutat med att jag sitter och spelar typ TP på nätet mest hela tiden. Vetgirig.nu, vilken sida, vilken dröm! Kom på mig själv med att sitta halva natten igår och det första jag gjorde när jag vaknade imorse var all sätta igång laptopen och placera mig i sängen med frulle och dirty dancing-frågor (all rätt förövrigt, woho!). 

Eftersom bästisen och jag semestrade vid röda havet så var det självklart för oss att åka på snorklingsutflykt. Eftersom vi bodde på flashigaste lyxhotellet med egen strand så fanns det heldagsutflykter med båt som man kunde boka in sig på (eller det hade inget alls att göra med hotellet. Vi åkte charter. Det var därför utflykterna fanns. Jag ville bara få det sagt att vi bodde på lyxhotell, och nu har jag det, två gånger). När vi träffade reseledarna så frågade jag, klart och tydligt om det fanns muränor där vi skulle snorkla. Muränor är mitt värsta djur och ja skulle aldrig vilja placera min kropp i ett vatten där muränorna kan tänkas simma runt. (För er som inte vet vad en muräna är, titta på lilla sjöjungrun. Den hemska Ursula har två muränor som kompisar, det var de enda fiskarna som ville bli kompis med henne. För er som fortfarande inte vet så ser de ut som ormar).Reseledarna försäkrade mig först om att det inte fanns några, men ångrade sig efter ett ta och vräkte ut på danska att "okej, det finns muränor, men ingen har någonsin sett någon". 

Oj, jag glömde bort att jag hade en blogg. Stack ju iväg på semester för två veckor sedan, och som den äkta blogg-prinsessa jag är kände jag att jag även behövde ta semester från bloggen. Jag behövde space, privatliv. Det hela resulterade i fantastisk semester och en vecka (idag, och det är inte över en, så vi får se hur länge det blir) sjuklighet. Jävulsungar på flyg hem har som uppgift att smitta ner lyckliga senskor med baciller. Jag är lycklig svenska, så självklart blev jag drabbad. Eller så var det inte jävulsungar som smittade mig, utan små julkänslespridare på uppdrag av högra makter (tomten alltså) som tyckte att jag hade en för hög dos midsommarkänsla i mig och helt avsaknade vinter och jul. Lite (alltså mycket) förkylning på det och saken är biff. 

Ibland är det väldigt praktiskt att vara tvättäkta skillsmässobarn. När man ska packa tillexempel. Det går så snabbt, det är så lätt. Check, check och alla bikinis delar plats med lagom många ylletröjor och klackprydda skor i resväskan. Sen är det bara att dricka vin och vänta på att klockan blir fem. 

Jag hittade mitt pass. Det låg där det ska ligga. Det ska nog firas med en chokladtryffel.

PANIK! NU börjar jag packa. Flyget går klockan åtta imorgonbitti, och jag hittar inte mitt pass. Sätter mig och tar en chokladtryffel så länge.

Varför tror man alltid så fort en delkurs är slut att det kommer vara lugnt ett tag? I onsdags blev jag ledig. Trodde jag. Jag hade inte skola på ett par dagar och eftersom delkursen var slut hade jag ju ingen tenta att fila på. Så jag ägnade inte en tanke åt skolan. På torsdag har jag seminarium. Då ska jag ha läst två tjocka böcker och skrivit en släktanalys om vilken klass jag kommer ifrån. Varför? Och jag har inte en av böckerna hemma. Och imorgon är jag uppbokad från att solen går upp och långt efter läggdags. Varför? ÅÅh, idag är en sån där dag som jag blir tokig på mig själv. Tur att håret la sig snyggt iallafall. Och att det ligger en skinnväska och väntar på mig hemma hos mormor och morfar. 

Jag gjorde det faktiskt! Jag hackade is som värsta isprinsessa! Allt bar for och all gammal mat åkte, tjupp, rakt ner i soporna! Det finns något oerhört tillfredsställande och duktighetsstämplat i att städa någonstans där det inte syns i vanliga fall. En sak är att plocka bort alla kläderna från stolarna eller diska en jättedisk eller dammsuga hela lägenheten. Det syns och märks skillnad i det vardagliga livet. Frysen däremot är det ju i princip bara jag som ser och därför har jag städat bara för mig själv. Vuxenpoäng, tack tack! Känner mig fett vuxen. 

Jag har ett litet problem. Jag har ett frysfack (och bara det är väl ett problem i sig..) som alltid frostar igen. Jag får ett ryck då och då och hakar is som värsta grottmänniskan, så bitarna flyger, och sen rycker jag loss stora klossar med mina bara händer. Väldigt tillfredställande. Det kan vara lite roligt, om man behöver göra det typ en gång per år. Det behöver inte jag. Jag måste göra det nästan varje månad. Just nu får jag inte igen luckan och man kan känna på glassen som ligger där inne (okej, jag har ätit upp den, men det låg en glass där ett par dagar, eller okej timmar, för ett par dagar sen) att den har fått en härlig skinnig yta, tänk omfryst smält glass. Bittert är det, att vara duktig och fylla frysen med bra-att-ha grejer, och sen knappt kunna äta det ändå.

Om en vecka och två dagar vaknar jag upp i ett rum som badar i sol och ljus. Sen går jag upp och äter fruktsallad på brukostbuffé. Sen är det bara att slänga ner bikinin och lite kräm i korgen och rulla ner på stranden. Ååååh, vad jag längtar, åååh, vad jag vill vara borta nu! Är trött på att vara trött, kall och seg. Jag är trött på att inte orka gå upp ur sängen. Man blir så trött på att vara trött. 

Föresten. Har fått massa erbjudanden de senaste dagarna från en viss affär. Jag ska få massa gåvor tydligen om jag pallrar mig dit och så får jag köpa allt annat för en billig penning. Och så 50 % på den billiga penningen. Har de inte fattat vad en affär gör?

Ikväll kommer finaste tjejen hit och äter middag och ser bönder. Och idag har jag haft bästa redovisningen. Slut på delkurs och no more homework. Om sydamerikanskorna hade varit hemma hade jag kunnat skriva YEY, LIVET ÄR TOPPEN! Nu blir det istället yey, livet är toppen. 

Vaknade för ett tag sen, fick en alldeles underbar sovmorgon så jag äntligen kunde sova ikapp massa förlorad sömn. Har dessutom ätit en alldeles delikat frulle i sängen med dyra nötter. Håller inte på att frysa ihjäl, som jag har gjort de senaste dagarna och det är ljust och inte svart ute. En morgon att älska!

Idag var jag på skolan jättelänge. På vägen hem hade jag handlat för mina sista pengar. En bil körde förbi mig toksnabbt och doppade julen i en vattenpöl. Jag fick vatten över hela benen, nylagade pjucksen och maten. 

Fick ett mail från apple idag. Ge bort en mac, få frakten gratis stod det. Ja, för det är ju frakten som får mig att inte köpa en sprillans dator till alla jag känner.