Oh Susie

Jag har en klänning som jag tänkte skulle vara den pefekta nyårsblåsan. Den är röd och tight och utan ärmar. Igår köpte jag en röd spetströja som bara är råsnygg och idag kom jag på att de skulle vara balla ihop. Sagt och gjort drog jag först på mig spetsen och ålade sen på mig dressen. Det sista som återstod var att dra upp dragkedjan och sedan beskåda utstyrseln. Så långt han jag inte. Blixtlåset fastnade i spetsen och efter ett långt, svettigt pillande så gick låset sönder och lämnade ett hål på tröjan. Så nu sitter man här, på nyårsaftons dag utan klänning och utan spets. Hur klantig får man lov att bli?

Jag har alltid varit ganska teknisk. Jag fattar hur saker och ting fungerar utan att läsa manualer och jag tycker det är kul att sitta och pilla med elektriska prylar. Nu tycker jag inte att det är kul längre, och inte kan jag heller säga att jag är duktig. Jag har mött min överpryl och jag har mött den i form av en extern hårddisk. Jag har mac och för att den ska fungera på mac så måste jag trycka på knappar som inte finns. Ska jag kasta den i väggen tycker ni och skrika och spotta på den eller ska jag ringa gråtandes till någon supporter och be om hjälp? Det spelar inte så stor roll vilket jag gör, min heder är ändå redan förlorad och jag har tappat tron på mig själv. Damn you, Iomega prestige.

Min julklapp till er kära Oh Susie-läsare är ett tvättäkta husmorstips! Om ni har alldeles nymålade fingernaglar men upptäcker att tårna behöver ett litet lyft och inte vill förstöra fingrarnas lackering med acentondränkta bomullstussar så vet jag precis vad ni ska göra. Dra på en plastpåse över handen och sen är det bara att gnugga bort flagnad färg bäst ni kan. Ha en alldeles strålande, röd jul. Puss!

Jag upptäckte precis att jag har slutat tycka om mörk choklad. Det var min favvo förut. Nu är det bara mjölkchoklad som gäller. Det här året har jag alltså börjat gilla läsk och chips och slutat tycka om vuxengodis. Ska man inte bli ett år äldre för varje år som går?

Hemma hos mig är det jul! Queen's thank god it's christmas dundrar ut ur högtalarna och knappt två paket pepparkaksdeg är utbakade. Och själv ligger jag i sängen och har ont i magen, tack vare de KNAPPA två paketen deg..

Jag tror inte på gud, men skulle det finnas nått så tror jag att jag har en ekonomibeskyddare. Jag har spanat på Sonia Rykeils (eller hur det stavas) underkläder för hm sen det sattes upp reklamskyltar över hela stan. Jag tänkte att äntligen kommer det toksnygga undies som ser bäst ut på personer med former. Idag gjorde jag slag av saken och gick och provade dem. Jag tänkte att visst, de kostar massa pengar som jag inte har och visst, det är bara jag som kommer att se dem eftersom jag är singel och ensamboende och aldrig orkar gå på badhus, men ändå. När jag väl stod i provhytten med bodyn påkrånglad och bh:n klämmandes mot de ihoptryckta dubbelbrösten så fanns det inte så mycket mer att göra än att slita av sig allt och hänga tillbaka det. Vissa kläder är inte skapta för vissa kroppar och är en body sydd på det viset att en person som är 172 cm måste åma på sig en 44 för längdens skull så sitter allting väldigt pösigt. Men jag tackar och tar emot. Nu har jag ju pengar över till julklappar. Och där växte jag upp och slutar köpa presenter enbart till mig själv för att istället investerar allt på min kära familj. God jul på er!

Förra veckan bokade jag en tid hos läkaren. Såg på schemat att vi skulle ha seminarium på torsdag så jag bokade till onsdag. Sen flyttades seminariet till onsdag så jag bokade om tiden till torsdag. Självklart fick vi höra igår att seminariet är flyttat igen, till på torsdag, såklart. Samma tid som jag borde infinna mig hos fru doktor. Så nu är det bara att plocka upp telefonen och boka om igen. Läkaren kommer inte skriva ut en enda sömntablett till mig, de kommer försöka lura i mig piller mot ambivalens. Om jag över huvud taget lyckas komma dit alls.

Igår när jag knatade runt i liljeholmens galleria så var det en försäljare som stoppade mig. Hon skulle visa mig någonting som enligt henne bara skulle ta tio sekunder. Hon bad om att få titta på mina naglar så jag sträckte fram en hand med fem rödmålade fingrar. Och vad gör kvinnan då? Jo hon attackerar mig med en bomullstuss full av aceton och drar bort all färg på ena nagel. Sen sätter hon igång med att fila ovanpå nageln i fem minuter så jag skulle få naturlig glans. Jag blev alldeles chockad och lät henne hållas. Hon borde önska sig lite vett i julklapp. Vett och en klocka.

För ett tag sedan fick jag för mig att jag skulle börja rida igen. När jag var yngre red jag och plötsligt kändes det som världens mest idiotiska sak att ha slutar med det. Jag gick på privatlektion och tycker att det var dökul. Nu har jag återigen lagt ryttardrömmarna på is och har istället kommit på att jag ska återuppta tennisen, även det en sport som jag har tragglat som yngre. Vad är det här? Jag tycker att det börjar lukta ålderskris. Om den ska sätta klorna i mig redan nu så räds jag den dagen jag fyller trettio.

Idag gick jag till optikern. Kom på att jag inte har bytt linser på fyra månader (har månadslinser) och ena ögat har kliat lite och blivit alldeles rött på kvällarna den senaste tiden. Optikern tittade i ögat och hummade på det där sättet som man inte vill att en optiker ska humma på. Han berättade att jag hade gråa prickar på ögat (att få höra att man har gråa prickar är nog lika hemskt hos gynekologen som hos optikern) och medan jag skrek "NEEEJ, gråstarr!" så sa optikern att det bara var lite AIK. Det hette så, jag ljuger inte. Sen tittade han i optikerboken och hällde lite gult i ögat och kom sen på att jag hade LPU. Mitt fotbollslag heter Lpu. Så jag har fått fotbollslaget i ögat som gör att jag har fått linsförbud i två veckor. Schysta lagkompisar.