Oh Susie

Jag hade fått en kompis-förfrågan på facebook idag. Det var från en liten flicksnärta som jag absolut inte kände igen. Trevlig som jag är skickade jag ett mail till henne där jag förklarade att jag tyvärr, tyvärr inte visste vem hon var, förlåt, förlåt om du är nån jag känner! Och så ett litet mvh på slutet, trevligt och formellt liksom. Tyvärr upptäckte jag precis när jag hade skickat iväg det att ämnet, som man ska skriva högst upp i ett mail, råkade va kvar från förra mailet. Så det formella mailet till främlingen heter "Hej älskling!!" Dubbla budskap? Jag? Nej, nej!

Igår var jag ute med kompisarna och hängde på sunkigaste stället och drack godaste ölen. Hade en asbra kväll, men det var på vägen hem all dramatik startade. Intet ont anande satt jag på nattbusen och var helt uppe i mina egna tankar. Plötsligt märkte jag att bussen stod stilla och anledning till det var ett bråk mellan chauffören och en passagerare. Förolämpningarna flög fram och alla på bussen blev involverade. Det roligaste var att killen skrek att schauffören var en jävla bög och sen bad han honom att suga hans kuk. Vem var det som var bög egentligen?Slutade med att snubben bakom mig ringde polisen, som jag av oklar anledning fick prata med. Vet inte riktigt vad jag sa, men tydligen måste superlativen ha kommit fram, för inom en minut kom inte en, utan sju poliser farande i största bilen, och släpade ut snubben plus flickvän (som det inte var straff nog för henne att vara ihop med honom). Jag tjöt inombords av lycka, älska vardagsdramatik! Fast självklart sa jag inte det, utan nickade med de andra och suckade fram "men herrgud, har de inget bättre för sig?" Tack att du inte hade något bättre för dig, du förgyllde min kväll, du bråkiga, homofobiska, nattbusstrafikant!

Som om jag skulle vara superkvinna. Jag ligger och håller på att förgås av trötthet. Jag smäller snart av. En deg utan jäst är mer brukbar och mindre seg än jag just nu. Det pyser trötthet ur mina porer och enda anledningen till att det blev mackor ikväll (eller okej, inte enda. Jag kan fortfarande inte laga mat) var för att bara att plocka fram knäckisar kändes jobbigt. Det fanns helt enkelt inte energi till något mer krävande. Du som har snott all min sömn, kan du vara snäll och lämna tillbaka den? Tack på förhand!

Idag har jag varit en superkvinna! Man måste få berömma sig själv ibland. Jag var uppe halva natten (eftersom jag inte kan sova så kan jag lika gärna vara vaken) och drack vin. Kompis som är ledsen behövde vin och därför behövde jag också vin. Efter fåtal timmars sömn (okej, jag är inte vaken heeela nätterna, jag har lyckats få till kanske tre/ fyra timmars sömn per natt den senaste veckan) gick jag upp när det fortfarande mörkt och stack iväg till en kompis och högg av hennes hår. Eller högg och högg, jag klippte till en snygg frippa. Värsta Hollywood-svallet fick jag till! Sen blev det skola på det och jag fattade ALL engelsk grammatik. I flera timmar satt vi och tragglade satsdelar och syntaxer (ni fattar grejen, det är verkligen grammatik) och jag lyckades göra hela läxan under lektionstid. 

Varenda tisdag träffas skönheten och jag. Vi fixar efterrätt från olika länder och tittar på house. Det här är en stenhård, obligatorisk grej som i har gjort sen en semeltisdag förra året. Våra tisdagar är direkt heliga!

Idag började jag min första inriktning på lärarutbildningen. Nu ska det bli en finefine engleskafröken av mig. Under introduktionen frågade läraren om det var någon som kunde tänka sig att bli studenrepresentant. Hela klassen blev på en halv röd sekund knäpptyst och stirrade rakt ner i bänken. Och dumma jag klarar inte av en sån tystnad så självklart var jag tvungen att fråga vad en sån ska göra. Efter att läraren har berättat det tittar hon på min och frågar om jag är intresserad. Och vad hör jag mig själv svara, helt otippat? Oh, yes, I can do it! Så nu har man gått och blivit med i kåren. Vad händer sen? Ge mig två år (vem försöker jag lura? Ge mig en termin) och jag sitter som ordförande och är sjukt käck. För det är man i kåren, käck, glad, glasögonprydd och havreflarnsknaprande.  Oh my!

Det är lördagkväll ikväll. Har städat ur gamla flickrummet idag, och det betyder att jag har dratt på mig alla högstadiekläder och dansat runt i glansiga material. Sitter nu med syrran, hon iförd batikfärgade tights, och jag i härligt glansiga jazzbyxor. Vi käkar godis och ligger framför tv:n i varsin soffa. Om en timme börjar körlaget men nu ska vi kolla film. Och det är lördagkväll. Man kan tydligen ta tjejen från villalivet men inte villalivet ur tjejen. Men skål då, i sodastreamat vatten!

Varje tentaperiod brukar jag dra på mig en ny släng av magkatarr. Den blommar ut i samband med de sista raderna jag skriver och sen sitter jag där, veckorna efter, och har ont i magen. 

Bagar Bengstsson må vara död, men mästar-vändare Jag är alldeles nyfödd! Har nu, på ett dygn, lyckas knåpa ihop två underbara matsäckar bestånde av tio stycken pannkakor. Jag har gräddat dem bättre än själva Pippi Långstrump (eller okej, jag kastade dem inte i luften, man måste ju ändå börja på ruta ett) och rullat ihop dem snabbare än Lucky Luuk skjuter (och det vet ju alla att det är snabbare än sin egen skugga). Jag är stolt. Mäkta stolt. Och det är ju tur att jag kan vara det, när tentan fortfarande ligger orörd. Nej nu säger jag gonatt så slipper jag tänka mer på det. 

Jag ska lämna in en tenta på fredag. Den ska vara på sex sidor och jag ska ha läst massa litteratur. Jag har än så länge, onsdagkväll, inte skrivit så mycket som en rad och jag har bara läst lite litteratur. Istället sitter jag och läser min häst och tuggar tax free toblerone. Suck.

Min syrra,10 år, ska åka griller imorgon med skolan och behöver därför ta med sig matsäck. Jag har själv jobbat på skola. Jag vet hur mycket lärare hatar allt som har med skridskor att göra, och att utflykterna blir av bara för att jävlas med föräldrarna som får stå och röra ihop någon kulinarisk rätt som barnen sedan kan slabba i sig på isen. Den här veckan är det min tur att slava vid spisen, eftersom jag är morsa i förorten. Imorgon ska den andra syrran iväg, och samma visa då. Matsäck ska lagas och skridskor packas. 

Ikväll klockan åtta till nio, bästa sändningstid med andra ord, ska tv4 visa någonting som heter "årets tv-tittare". Är det alltså den personen som har tittat mest på tv under det gångna året? Och hur korar man en sådan sak? 

Det sämsta man kan göra som bloggare är tydligen att skriva att man har fått massa läsare. På en halv sekund flyger alla sin väg, som små rädda dammråttor en städdag, och kvar sår man, ensam, som sin enda läsare. Bittert är vad det är. Kom tillbaka, jag ska inte fråga vilka ni är igen! 

Jag har plötsligt fått läsare! Helt otippad ploppade ni fram, ett par stycken, och jag är så sjukt nyfiken på vilka ni är! Snälla, ge mig en liten hint! På min skärm heter ni ju bara unika läsare och står med i ett trist diagram, som ioförsig inte är så trist längre, eftersom kurvan pekar uppåt som värsta solen som stiger upp över ett kallt vinterland. 

Imorse gick jag upp klockan halv sju, HALV SJU, för att tvätta. Mittnyaliv börjar verkligen idag. Upptäckte någonting förfärligt nere i tvättstugan (och bara det att jag upptäckte någonting är beundransvärt, med tanke på att klockan var natten och mina ögon knappt var öppna). Nästan hälften av alla mina trosor har hål i sig. De som inte är gjorda av spets (och med handen på hjärtat så är det inte så många) är bara sjukt gamla och borde ha kastats för ca åtta år sedan. Och då underdriver jag. Jag hade en period i slutet av mellanstadiet/ början på högstadiet då jag köpte sjukt mycket underkläder. Och bara därför tror jag att jag är safe för all framtid typ. 

Idag var jag i järna. Det är antroposofernas Mecca. Nu sitter jag hemma och sörplar hemmagjord medicin, ett hopkok på nyttigheter som fanns i kylen. Smakar kanske inte så bra, men oj vad det hjälper! Piller i all ära, men det här, det är finfina grejer!

Nu har jag slagit till igen, gett planeringen och organisationen i mitt liv en riktig käftsmäll. Idag har jag haft jullov i nästan precis en månad. Den tolfte december stack bästisen och jag till Egypten och idag är det den 8:e  januari, vilket betyder att skolan åter börjar. Under den här månaden har jag inte rört en enda skolbok. Jag har inte spanat studiemanualen och jag har för allt i världen inte börjat skriva på kompletteringsuppgifterna för seminarierna jag missade på la semestern. Istället har jag legat i sängen till tre på eftermiddagarna och bläddrat i glansiga magasin. Och så har jag absolut inte tvättat eller städat.

Jag har flera gånger tänkt att jag ska sälja lägenheten (hur det nu skulle se ut, med tanke på att det är en hyresrätt), ge bort alla möbler till myrorna och sedan flytta till ett stadskåta, där jag bara ska leva på vad naturen ger. De här tankarna brukar dyka upp på somrarna, när det är fint väder och jag absolut inte vill vara inne en hel dag för att städa eller plugga. Jag har sett mig själv som en människa som inte behöver varken internet, telefon eller tv. Jag har trott att jag skulle vara så mycket lyckligare utan allt sånt. 

En liten lista på saker som man ska ha gjort medan man fortfarande är ung och snygg (och innan man ätit för mycket choklad så man väger 3000 kg) (förklaring till chokladen kommer på punkt 1).

Idag gick jag hela vägen från mig till t-centralen för att köpa ett sl-kort. Det tog nästan två timmar och kostade mig känseln i tre fingrar. När jag kom fram var sl-center stängt. Jag tröstar mig med after eight. Idag får jag det.

Jag har ätit godis på senaste. Då menar jag inte några bitar som jag sedan motionerat bort. Nej nej, jag har verkligen ätit godis. Så mycket att det knappt kan kallas ätit, jag har svullat, frossat, tryckt. Idag fick jag panikont i magen och höll på att spy. Lite vinterkräksjuka eller djävulsk magkatarr, you name it. Trots det så pressade jag lik förbannat både aladdin, lösgodis och after egiht. Fick tillslut en uppenbarelse. Det var en uppenbarelse i form av dunkande sockerhuvudvärk och godis-illamående (som att den sjuk-mage jag redan har inte räckte). Jag förstod att jag kanske inte ska äta så mycket godis. Att det kanske skulle vara bra för mig att, återigen, gå på avvänjning. Inte ala hollywood med rahab och inläggning (även fast det kanske skulle vara bra) utan helt enkelt en vit vecka. Eller vit och vit, snarare icke-vit eftersom det är sockret som ska bort. Precis samtidigt som jag bestämde mig för det så såg jag en bild på en semla. Vad i helvete ska man göra när tydligen hela universum motarbetas ens beslut?

Just ja. Vi är bara inne på den andra dagen på det nya året och jag har redan hunnit med en bragd, något storslaget. Igår kväll satt jag med först fyra, sedan tre och sist två kompisar och tittade på ALLA sagan om ringen filmerna. Inte illa. Hur många av alla mina läsare klarade egentligen av att vara upp till klockan fyra på internationella bakis-dagen? Jag tycker själv att det är bra jobbat och beundrandsvärt. Det som var mest facinerande var att det visade sig att jag och en av de andra två var riktiga nördar som satt inne med kunskap som vi inte visste om. Sådant är alltid trevligt, att förstå sig på sin egen hjärna. Man vill ju gärna veta vilken kunskap som har satt sig. Speciellt vill man veta det de dagar man sitter och skriver tenta och inte kommer ihåg någonting av det man har läst. Nu vet jag vad min hjärna rymmer. Den innehåller namn på snabba hästar som finns i sagans värld.

Nu har jag flyttat hem igen. Det blev en tredagars weekend hos bästis i villan. Kylen var full av mat, sängen var bäddad, soffan uppuffad, festen fantastisk och godisflödet enormt. Nu är jag tillbaka hos mig. Kylen är tom, det finns ingen frukost, jag har slut på snus och är vrålhungrig på choklad. Jag orkar inte gå till affären men samtidigt orkar jag inte med mig själv utan det jag måste handla. Livet kan verkligen vara tungt ibland. Tur är då att man bara behöver tänka på barnen i afrika för att få lite perspektiv. Man är väl åttiotalist.