Oh Susie

Jag har värdens finaste syskon. Igår var jag trasigaste tjejen och vad händer? Ena syrran ringer och peppar upp och ena brorsan tar med mig på härligaste kvällspromenaden. Inte nog med det så handlar han mat till mig (räcker hela veckan), lagar en fyra rättersmiddag och bäddar ner mig i soffan. Imorse gick hans härliga tjej upp och lagade superfrulle och tillsammans gjorde de mig hel. Och vad gör jag? Det brorsan ville var att jag ska titta på en kul film tillsammans med honom, men snäll som jag är lyckades jag somna efter tio minuter (vi tittade på slutet på en annan film först, som jag hade valt). Jag kan leva som jag gör och vara hur fattig som helst, för jag har världens bästa skyddsnät och det är jag lyckligast på jorden för.

Har legat på klipporna i två långa dagar nu. Hoppat från bryggan tillsammans med alla barn (WOW, vååågor!), ätit mat och klunkat vatten i takt med svettdropparnas syndaflodsfart och spelat spel. Ligger nu totalt utslagen i sängen och försöker hitta lite energi så jag kan ta mig upp och duscha. Komiskt att man blir så fruktansvärt trött av att ligga blixtens stilla i solen och lapa välmåendepoäng. Känns fint, känns väldigt mycket livskvalité. Jag är den som inte jobbar i sommar och jag kommer vara den som är absolut tröttast när skolan börjar igen. Trött, förslappad, lite lagom smygfet och extremt lycklig.

Vet ni vad som händer när tre tjejor sitter ute på klipporna klockan åtta på kvällen efter soligaste dagen och plötsligt får massa vitt vin och passionsfruktsläsk i blodet? De börjar leka top-model och posar gärnet i kvälssolen. Vet ni vad som händer sen? Bilderna hamnar på facebook.

Igår kom jag hem från skärgårdsromantiken. Jag lämnade de saltstängta klipporna, de skriande fiskmåsarna, de rotfyllda vägarna (nej, de har inte varit hos tandis, de är bara fyllda av rötter, eftersom de inte är vägar utan snarare stigar) och den soldränkta bryggan och stranden bakom mig och for in till stan. Och vad det första jag gjorde när jag kom hem? Jag kastade av mig väskan hemma och sprang ut och satte mig på en klippa med fina kompisarna och tittade på solnedgången med fiskmåsar cirkulerandes över oss. Man kan ju fråga sig varför jag satt på en båt och ett svettigt pendeltåg i två timmar under fina soltimmar för att färdas en plats till en identisk annan. Och svaret är: det finns inte glass ute i skärgården. Slurp och mums!

Jag har fått feber, finne och fett hår. Jag tror jag stannar kvar här ute i skärgården ett tag till. Eller det kanske är det jag inte borde göra?

I huset där jag bor den här veckan finns det fem människobrudar, varav tre av oss är över arton. Det finns även två små människotjejor. Trots det här är det bara en av oss som får skeda om nätterna, och det är Lilla Hunden på sex månader. Hon hittade ett gosedjur i form av en vit pudel, som hon nu delar säng med om nätterna och kramas med som bara den. Vad ska jag säga, livet är orättvist.

Vi har haft värsta kanondagen här ute i den svenskasommaridyllsskärgården. Det har inte varit ett moln, så långt ögat kan nå, och det har varit fruktansvärt varmt (sådär så att hela kroppen luktar som gamla sportkläder som legat i en plastpåse alldeles för länge). Började dessutom dagen med att springa två varv runt ön (och för er som inte har en aning om jag sprang en sträcka motsvarande typ halva gotland, eller om vi bor på en ö man kan knata runt på tio minuter så kan jag tala om att det var en halvmils sträcka) och sen yoga och styrketräning nere vid stranden. Eftersom jag har gjort det här tillsammans med kompisarna så tänkte jag vara lite rolig syrra nu på kvällen och baka tillsammans med de två små minstingssyrrorna. Mördegskakor med chokladsmak. Tyvärr blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag såg framför mig hur vi skulle stå tillsammans i köket, med lite mjöl i ansiktet, lite så där ekströms-reklamaktigt, och skratta tillsammans. Istället blev jag kallad bak-Hitler och utvisad ur köket. Syrrorna är nio och elva.

Jag sitter ute i skärgården nu, tillsammans med alla brudar i familjen. Vi åkte hit i en bil som mamma har lagat med limpistolen. Hon sa det när vi hade kommit ungefär halvvägs. När jag ska åka hem så ska jag ta pendeln.

Om tre timmar, alltså klockan nio på morgonen, kommer mamma och plockar upp mig med en bil fullastad med systrar, Lilla Hunden och massa packning. Familjen Mamma ska ut till skärgården och fira midsommar nämligen. Kände mig väldigt duktig som packade och fixade i ordning hem och väska igår INNAN jag gick ut på stan och spelade pingis och slurpade öl. Dock kom jag på, lite över nio, när alla djuraffärer är stängda, att jag faktiskt har en familj som jag har totalglömt under planeringen av bikiniantal och mängden skor (tre och två, bra jobbat, eller hur!). Mina små firrar klarar sig inte utan mat i åtta dagar om man inte lägger i en vecko-matkaka till dem, vilket jag brukar göra, men nu helt glömt bort  att köpa. Så det var bara till att slå på dundercharmen och hundögonsblicken och snällasnällasnällasnällasnälla-fråga den stackars kompis jag var ute med. Så nu, lite över sex på morgonen, bär det av på tunnelbanetur med akvarium i högsta hugg och vilseletning efter lägenhet jag aldrig har varit uppe i (eller utanför för den delen). Jag älskar när jag sköter saker i tid.

Eftersom jag inte har pengar i sommar så kommer jag bryta en tradition på midsommar. Jag bojkottar att ta med mig öl ut till skärgården. Kommer sitta med alla fyllekajor och pimpla vatten som en annan Anna Skipper medan de anda häller i sig öl snabbare än Lucky Luke skjuter. Vad jag däremot kommer ta med mig är joggingskor och de små röda springskortsen. Så när mina vänner, som inte kommer vilja vara mina vänner när veckan är slut, ligger avdankade på stranden på lördag och klagar över illamående så kommer jag kuta mina varv runt ön med svetten rinnandes och töntstämpeln växandes fram som en stor, gul finne mitt i ansiktet. Men då får vi se vem som skrattar bäst. Förmodligen de föresten, som fortfarande har kompisar och är omtyckta.

Hej du som inte finns!

Imorse när jag hällde upp frukostyoghurten upptäckte jag att jag hade tre portioner kvar i paketet. Tyckte att det var lite jobbigt, eftersom jag åker ut till skärgården imorgon, och på så vis hade en skål för mycket. Just när jag stod och tänkte det här och rev min ingefära hände någonting som jag aldrig har lyckats med tidigare. Jag råkade på något sätt, med hjälp av rivjärnet, välta hela skålen så det blev en yoghurtexpoltion över hela min matta (eftersom jag bor som jag bor så har jag en matta i "köket") och mina ben. Egentligen klara man inte något sådant på morgonen innan frukost, men jag hade såklart inget val, det var bara att skura och gnugga och tvätta som värsta desperata hemmafrun. Men håll i er, det värsta hade inte inträffat än. Nej, för så fort jag var klar och skulle ta min nyupphällda frukostskål och sätta mig, så lyckades jag på något väldigt märkligt och ytterst irriterande sätt spilla ut lite mer yoghurt! Bara att dyka ner på golvet igen och gnugga i takt med frustrationstårarna. Men inte sörjer jag för det här, nej absolut inte, jag fick ju som jag ville, nu har jag precis lagom mycket frukost kvar och mattan är alldeles ren! Hurra.

Jag satte in en annons på blocket för ett tag sen, där jag skrev att min lägenhet fanns tillgänglig för uthyrning ett par veckor i sommar, medan jag ligger på playan på gotland och äter pappa-mat. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, för det var ingen som ville hyra de veckor jag ville hyra ut. Nu har jag kommit på vad jag ska sätta in för annons, jag ska ändra från de veckor då jag inte är i stan till de veckor jag faktiskt är hemma. Jag ska lägga upp en annons där jag söker sambo. E berättade nämligen att det är väldigt ekonomiskt att bo tillsammans med någon, man delar utgifter som disktrasor och så. Och eftersom jag är väldigt pank och eftersom jag är väldigt mycket singel, så ska jag nu söka efter någon som vill dela 25 kvadrat och en 120 säng med mig på internet. Mn det är ingen kontaktannons, det är ju på blocket herregud. 

Jag är alldeles sockershocksskakis och trött efter massa timmars cykling och promenering (och självklart glass- och chokladätning) just nu men vad tänker jag göra tror ni, sekunden efter att jag klickar på publicera detta inlägg? Jo, jag tänker sätta saxen i håret och klippa av mig ogräset. Jag vet att det är en dum idé, men jag träffade fina flickan fröken E idag, och hon var ruskigt snyggt nyklippt och nu vill inte jag vara sämre. Jag kommer vara så mycket sämre, men det struntar jag i just nu. Jag har övermassa energi och behöver dansa med saxar. Och eftersom jag är öronbarn och sticker ut till skärgården så spelar det inte så stor roll hur det blir, jag drar bara på mig badmössan, för så fort jag tar av mig den kommer alla ändå tycka att jag är råsnygg. Det  gäller att se saker i relation. 

Jag har inga pengar i sommar. Lite konstigt det där, men tydligen är det så att jobbar man inte, så får man inga pengar heller. Taskigt tycker jag. Men eftersom jag är duktig har jag lyckats spara ihop ett par slantar (jag skriver inte hur mycket, för då kommer ni tycka att jag är dålig och inte det minsta duktig) så nu har jag fått strama åt budgeten en aning. Lyckliga mig då, som har världens finaste konsum runt hörnet, som säljer senapssill för fem spänn burken. Om ni inte känner igen mig efter sommaren är det lugnt! Det är bara att spana efter någon som ser ganska uttråkad ut, efter att ha legat stilla på en filt i tio veckor, smått gul i hyn (äter man en burk senap per dag borde det ju synas) stinkandes av fisk. Väl mött!

Nu är jag väldigt nära att lägga upp den första bilden här på bloggen. Jag köpte mig en ny cykelhjälm idag, eftersom den som jag hade inte passade ett dugg (så blir det när man har megahuvud) och jag plötsligt har fått för mig att man måste använda hjälm (annars har man ju ingenting att skydda). Nu ska jag cykla hem till lilla A som ligger sjuk, och eftersom det spöregnar kan jag inte väga upp svamphuvudet (jag var ju tvungen att köpa en rund, röd skapelse, som verkligen skriker "HEJ HÄR KOMMER JAG, TITTA HUR JAG SER UT!) med någon snygg liten klänning och läckraste skorna. Nej nej, nu dras vattentäta kläder på (ärvde ett par i våras, gråa hemska saker) och gummistävlar. Funtar dessutom på att tejpa fast ett paraply på ryggen. Jaja, man få väl bjurra på sig själv. Och så får man räkna med att sova ensam hela sommaren. 

Jag har lånat pappas cykel över sommaren, en stor herrcykel som jag är på tok för kort för. Den vinglade jag hem på idag, iförd fulaste cykelhjälmen, stickad ylletröja från uff, omgjord secondhand-klänning och gummistövlar. Behöver jag säga mer? Tjöfllöjt kanske, och se upp för här kommer tönten!

Jag har blivit ett barn. Nu har jag klarat av ett år på lärarlinjen. Ett år av pure vuxenliv. I fredags fick jag sommarlov. Inget jobb i sikte, inga studier, inga tider att passa. Jag har ett alldeles äkta mellanstadie-sommarlov. Och hur börjar jag det? Genom att sova, som en riktig tonnåring (eller spädbarn, det beror på hur man vill se på saken) så har jag spenderat mina lediga dagar nerbäddad och bortflugen i drömmarnas värld. Idag lyckades jag sova i tio timmar, vara vaken i fyra och sedan sov jag två timmar till. Nu har jag lyckats hålla mina ögon öppna ända sedan klockan fem. Det har varit fruktansvärt utmattande och jag har pressat socker som en galning för att lyckas stå på benen. Jag ger upp nu. Jag skiter i att titta valvaka, jag är ju fjorton år och bryr mig inte. Jag skiter i allt och  säger godnatt. 

Klockan är sju på morgonen. Jag sitter och äter lunch: knäckis, te och pasta med tomat- och tonfisksås. Anledningen till att jag äter lunch två timmar innan jag brukar stoppa i mig frulle är för att jag inte kunde sova i natt. Eller nu överdrev jag. Jag somnade någon gång vid ett och vaknade upp vid fyra. Inte vaknad jag heller av att solen lyste sådär trevligt på mina ögonlock eller för att jag sov bredvid någon som råkade puffa till mig i sömnen. Nej, jag vaknade av en fucking jävla dröm och på grund av att jag var sjukt kissnödig. Hur trist får det bli? Och nu är det pissigt väder och snorkallt och jag fryser som en nakenhund med håravfall. Dessutom (som att det inte är nog på eländet) ska jag skriva en tenta om två timmar, en tenta som jag var fruktansvärt pepp på, men som jag bara kommer sitta och stirra på nu, med rödsprängda ögon och pastakomandes hjärna. 

Jag har ingen lust att skriva en essä om en bok idag. Jag vill skriva om lyckan att hitta den perfekta platsen på klipporna. Hur det känns att vila fötter mot ett solvarmt berg, och mötet mellan en molnfri himmel och vinterkall hud. Jag vill skriva om hur binkinimärken formas en ljuvlig dag i juni och hur snabbt hår bleks trots att det är inlindat i en sjal. Det är sådana saker jag vill ska uppta min hjärna och skriften på min dator, men istället måste jag ösa på bevis för varför en snubbe inte är elak utan bara lider av post-traumatisk stress. Kul.

En liten lista på saker man (jag) kan göra (har gjort) när det är pissväder och man har värsta skoluppgiften till i morgon:

Jag brukar skryta om att jag är extremt bra på att plugga utomhus. Jag kan hänga i solen hela dagen och få massor av gjort, det är vad jag brukar säga till folk, när jag ligger utslängd på min filt, iförd bikini, sörplandes termoskaffe. Idag mötte jag upp lilla A klockan tio och drog mig ut på klipporna, redo att skriva en essay. På sju timmar lyckades jag knåpa ihop en handskriven sida stödord, läsa ut en bok (man måste ju få ta paus), slumra en stund till vågskvalpet, rita en extremt ful teckning föreställandes min utsikt (jag jobbade i en halvtimme. Ser ut som en femåring har slängt ihop den på tio minuter. Illa, konstnärsdottern) och bada en gång. Hittade dessutom mitt pluggblock från perioden jag pluggade som mest ute. Det var mest yatzy-resultat i den, och att-göra-listor där ingenting var i checkat.