Oh Susie

Idag har jag gjort något som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag har panerat. Jag låg på sängen och läste och så slog det mig att jag aldrig har panerat något i hela mitt liv. Så jag gjorde det och det smakade bra! Så nu är jag bruden som slänger ihop salmon nuggets bara så där. På ett vips.

I lördags kom Anders hem till mig och lekte handy man. Han fick den stora äran att visa mig hur man jobbar med el. Två taklampor skulle ner och två taklampor skulle upp. Efter en lektion och väldigt mycket mjölksyra i mina armar så fick Anders klättra upp på stolen och skruva upp min fulsnyggroliga lampa som söta Fröken L och hennes Alex donerade till mitt hem.

Jag har blivit gitarrfröken. Jag lär Em spela Joline på min gitarr Joline och hon är superduktig. Så duktig att hon vet skillnad mellan A och A-moll. Det tog lite tid men nu är hon expert. Och hon tar förstärkta G:n som ingenting. En riktig expert är hon, bruden som nu spelar i bandet Emmaz. Gå och lyssna så fort ni får chansen, ni ser hur fin hon är.

Jag brukar inte äta kött och tycker inte så värst om att ta på det. Nu luktar jag salami om händerna och tycker att det luktar gott. När det är soligt på en söndag brukar jag vilja vara ute och kisa mot solen och ha röda glasögon på näsan. Idag har jag legat i fosterställning i en soffa och fått kli på ryggen. Det var underbart. När jag spelar spel brukar jag hata att förlora och när jag spelar Mario Cart så vinner jag alltid. Idag kom jag sist nästan hela tiden och tyckte inte att det var så hemskt. Jag kan inte sova bredvid folk med idag slocknade jag på en kompis mage hopkrupen under en filt. När jag har sovit länge på morgnarna så kan inte jag somna på kvällen. Jag tänkte lägga mig nu och somna som en sten.

Jag älskar Simon and Garfunkel. Tillsammans med Bowie är de mina husgudar och deras ansikten pryder min vägg. I kväll hittade jag ett fint klipp på youtube. Så fint att det kom tårar. De har blivit gamla och grå och bräckliga och sköra. Art är fortfarande krullig men glesare och mer hjärtlig och lidelsefull och Paul är mindre och ser ut som Bilbo Baggins. Och jag känner i hjärtat att jag älskar dem ännu lite till.

Igår blev jag bjuden på tårtkalas (jag stannade så länge hos fröken Em att hon var tvungen att bjuda mig), i kväll blev jag bjuden på teater och imorrn ska jag bli bjuden på bio. Mitt liv är fint. Och halt, eftersom smärtan i benet som jag skrev om tidigare visade sig vara en sträckning i rumpan. Ja man kan ju inte ha det alltför bra.

Idag har jag fått fyrtio gula blommor, ätit brunch med fina flickor i alldeles för stark sol och lärt Fröken Em Jolene på gitarren Jolene samtidigt som vi drack folköl sittandes på golvet. Jag har dessutom strosar runt på stan och skrattat, och nästan somnat (gäspade så mycket att tårarna började rinna och Fröken Em trodde att jag var ledsen) på en superspännande guidad tur som handlade om Raoul Wallenbergs liv. Det här har varit en sån där dag som man ska plocka fram ur minnet när livet är grått och världen tråkig.

Jag kom på att jag behövde storhandla någon gång under tidig kväll. Jag drog på mig kläder och skulle rusa ner till bussen då jag plötsligt upptäckte att jag har fått någon konstig smärta i ena höften, typ sendrag eller överansträngning (like komiskt med tanke på att jag låg i en soffa och spanade film igår). Haltar man ner för fyra trappor finns det en stor risk att man missar bussen och det var precis vad jag gjorde. Så jag haltade till tväris och sen haltade jag till affären med vad som kändes som en kniv instucken i ena benet, väldigt mycket gammal tant. Inne på affären gick det långsamt. Jag tog korg istället för vagn och plockade på mig i princip allt som kom i min väg. När jag tillslut kom haltandes fram till kassan så fanns det inte några pengar på kontot. Så jag fick tomhänt halta hem igen. Så mycket för den här dagen.

Idag är en dag då ingenting blir gjort. Jag vaknade, jag somnade om. Jag vaknade igen och gjorde inget vettigt och vips så är klockan fyra och jag har fortfarande inte fått på mig något annat än gårdagens kläder (sånna man har på sig när man tittar på film med kompis eller degar hemma) och jag är fortfarande oduschad och iförd glajjer istället för linsor. Jag är ledig och det är snö ute och det borde betyda storstädning eller matagning till matlådor eller utrensning i garderoben eller renskrubbning av akvariet. Men nej, istället ligger jag på sängen med datorn på magen och skyller min lathet på ond hals och tungt huvud. Och jag skulle gärna säga att jag har lite tråkigt för det skulle låta så mycket bättre en sån här oproduktiv dag men sa jag det så skulle jag ljuga. Jag älskar att vara lat. Att göra ingenting kan nog vara det bästa man kan göra. Förutom att spela fin sång på pianot såklart.

Jag tittar inte så ofta på film mee när jag väl gör det så blir det för det mesta en gammal favvo som jag har sett minst hundra gånger, typ Dirty Dancing eller Pulp Fiction. Tråkigt men sant. Anders har kommit på mig med att inte ha sett några som helst filmer av de man bör ha sett och eftersom han är en snäll kompis så har han tagit sig an mig. I julas blev det att vi såg alla star wars och i kväll blev jag Jurassic Park-upplyst. Och jag måste säga att jag är såld! Nu vet jag att det finns dinosaurier ute i världen någonstans och det är ju alltid bra att veta. Jag fick dessutom lära mig finaste låten från soundtracket på piano så jag kan vara extra nördig. Nu ska jag bli en Ross och lära mig allt om de tidigare trodda utdöda djuren och så ska jag plinka på låten så fort jag kommer i närheten av ett piano. Fint. Och nördig.