Oh Susie

Det fruktade bakslaget på min perfekta dag kom igår. På tåget på väg till skolan satte syndafloden igång ur min näsa och med blodiga händer och papperstuss i närborren fick jag sitta på möte och vara alldeles svimmig så där som jag blir när jag ser blod. Så på vägen hem bestämde jag mig för att ha en alldeles stressfri kväll med lättsmält bok. Halva natten låg jag sen och läste om gymnasiekärlek och blev alldeles pirrig sådär som man bara kan bli när man är sexton och tuffaste killen i hela skolan blir snäll och blyg och säger att han är kär. I mig! (För igår var han kär i mig och inte i Lina). Och plötsligt ville jag också hångla på en foderbänk och vara otrogen mot snälla pojkvännen som plötsligt blev barnslig och inte spännande. Och jag ville också supa mig redlös och bada naken i en iskall höstsjö. Och jag ville skolka från skolan för att istället sitta på sängen med finaste kompisen och äta äppelpaj med glass från en skål med två skedan.

På förmiddagen idag har jag bäddat rent, sorterat två veckors kläder som legat på stolarna, diskat helgens disk, plockat lite bland skräp, avfrostat frysen och gjort storkok på linssoppa. Så fort jag har ätit upp ska jag skriva på en uppgift och sen ska jag till skolan på möte. Jag känner mig som värsta supermänniskan och jag älskar det! Är bara lite orolig över när smällen kommer. Ni vet det där bakslaget då allt bara blir fel och man misslyckas med allt. Men nu ska jag inte tänka på det, istället ska jag bara njuta av att vara en äkta a-människa och superstrukturerad!

Jag tycker inte om vinter. Jag avskyr snö kyla och blöta raggsockor. Jag gillar inte känslan av istappar i håret och när det sticks för mycket i mina knallröda kinder så vill jag bara grina. Gårdagen började som taget från helvetet. Syrran och jag åkte hem från brorsan tidigt på morgonen och när vi stod och väntade i alldeles för tunna kläder på ett tåg som aldrig kom så ville jag bara lägga mig ner och ge upp. Men sen på eftermiddagen så hände det något. Fröken Em lyckades, jag vet inte hur, få mig till nacka och inbakad i kläder som skrek "inte snygg- varm!" så åkte jag både pulka, vurpade i snödriva och drack varm choklad samtidigt som Stora Hunden lufsade framför oss. På kvällen drack vi rödtjut och spela alfapet och allt kändes så väldigt jullov och lyckligt att jag för en liten stund (eller en hel eftermiddag och kväll) kände att "wow, vad mysigt det är". Den känslan är alldeles bortblåst nu när det är förmiddag och jag ska ta mig till skolan jag vet inte hur med ett tåg som går jag vet inte när eller om. Fröken Em, kom med din pulka och ta mig tillbaka till winter wonder land!

Nu har det hänt. Den första från gamla grundskoleklassen har gått och blivit förälder. Och tre till bland mina vänner och bekanta är endera sprickfärdiga eller har en färdigbakad bulle ute i världen. Jag tror att bäbis är grejen nu när tredje istiden rullar in över Stockholm. För har man ett liten barn behöver man inte gå utanför dörren och så har man alltid nån att värma sig med. Till nästa vinter tänker jag satsa på barn istället för en overall. Känns mer rätt i tiden, nu när man bara ska ha närproducerat.

Saker jag stör sig på när jag sitter och pluggar mest hela dagarna:

I min familj är man laktosintolerant. Det är en oskriven regel som bara gäller att följa, iaf om man är kvinna och över arton år. Jag har än så länge brutit mot den regeln, av den enkla anledningen att jag vill kunna sleva i mig glass när jag känner för det och slafsa yoghurt på mornarna utan problem. Men igår var jag bjurrad på ostbricka på kvällen och när jag skulle sova senare på natten hade jag panikont i magen. Idag vaknade jag upp med en chock. Jag trodde i mitt morgonrus att jag hade blivit gravid men hamnat i koma de första åtta månaderna. Jag kunde inte se mina fötter utan bara en stor, sprickfärdig kula där min normala magen i vanliga fall sitter. Kan det vara så illa att jag tillslut föll för grupptrycket och blev en riktig medlem av min familj?

Sms-konversation mellan mamma och mig igår kväll:

Idag hälsade jag på Alfred Nobel och tackade i förskott för det nobelpris som jag tänkte knipa om ett par år. Och det borde jag verkligen få med tanke hur jag pulsade fram till honom och tog bort snö så att han kunde se något. Sen sa jag mors till Bellmans son och hustru och vinkade lite år aftonbladets grundare. Det bästa tipset om man vill kändisspota i Stockholm är att ta sig till Norra kyrkogården.

Jag har spenderat kvällen hemma hos pappa. Där får man mat, kärlek och pianospel. Jag älskar kvällar hemma hos pappa.

Just nu är jag totalt barskrapad. Jag har ett par femtioöringar i plånboken och det är allt. Det betyder att jag bara kan äta det som redan finns hemma, och det som finns hemma hos mig är våffelmix. Så nu ska jag återigen kalasa på finlunch. Livet som fattiglapp är lyxigare än någonsin!