Oh Susie

Idag var jag på yoga och när jag var klartränad och kom ner i omklädningsrummet var det första jag såg ett par trosor på golvet. Jag skrattade högt i mitt huvud åt den stackars människa vars slitna underbyxor har legat framme för allmän beskådan och håning. Sen såg jag att det var mina. Alldeles full av genans böjde jag mig ner och plockade upp dem, lite sådär bara i farten. Just när de nuddade min hand slog det mig att det förmodligen såg ut som att jag plockade upp ett par trosor som inte alls behövde vara mina. Snarare "schysst med gratis underkläder som kompenserar ett dyrt träningskort som alldeles för sällan nyttjas".

Jag vet inte vad som har hänt. Jag har alltid varit mästare på att äta godis, och socker skulle jag kunna hälla i mig dygnet runt om jag inte hade haft en hjärna som stoppade mig. En gång har jag faktiskt vräkt i mig en hel gräddtårta utan problem. Men nu sitter jag här med ett misslyckat uppdrag. Jag klarade det inte. Jag fick inte i mig en hel ask praliner på en kväll - inte ens ett helt lager. Jag skyller det på att jag har gått upp i vikt efter att nikotinet fick lämna min kropp och att den nu måste vara helt full och skrek "stopp!". Jag trodde aldrig att den här dagen skulle komma. Jag trodde inte att jag kunde bli full.

Häromdagen var jag såhär ledsen och sorgsen. Jag blev sjukis och missade mitt tåg hem för att jag var tvungen att gå till doktorn. Idag tröstar jag mig ett par dagar i efterskott med en liten tävling såhär i min ensamhet en ruggig måndag. Jag ska se om jag kan pressa en hel paradis-ask alldeles själv. So far so good.

Sitter och skriver tenta och då måste man u alltid börja pyssla med annat. Fick för mig att jag skulle testa hur attraktiv jag är. Det sägs ju att de allra snyggaste människorna är symetriska. Den enda slutsats jag kan dra efter att ha testat det här är jag är himla glad för att jag inte är någon skönhet!

Idag vaknade jag upp med inflammerad tand och fick borsta bort ett par liter blod ur käften innan jag skulle knata till skolan med både tand- och mensvärk. Eftersom blod inte är en favvo, och inte smärta heller för den delen, så var inte humöret på topp. Efter att ha tjutit lite på våning tre hos Leila var det bara att bita ihop och stå ut med klassen hela dagen. Klockan fyra hoppade jag på ett tåg som skulle ta mig till Lund samtidigt som jag skulle skriva ihop värsta supertentan. Jag somnade i samma minut som jag satte mig på tåget. Nu har jag vaknat, alldeles halvsvullen, trött, och med en fet, röd sidenrosett på sniskan i håret. Jag känner mig precis som ena flickan (Lisa) i barnen i bullerbyn när hon somnar mitt i nyårsvakan. Hon skrev nog inte heller ihop någon tenta.

Är det inte höjden av huslighet att klockan tio en söndagskväll ställa sig och göra matlådor till dagen efter? Och att dessutom göra det iförd en guldklänning måste slå alla rekord. Jag tror att jag måste gå på jakt efter mig själv.

Snart är det jul och då ska man ge julklappar. Jag passade på att beställa hem en trave paket till mig själv nu på morgonen, till frukosten i sängen. Igår var och tittade på nya Harry Potter och blev alldeles nykär once again. Så kom jag på att jag faktiskt inte har alla filmerna och gick genast in på sida på nätet. Just den sidan har just nu en kampanj. Jag kunde inte hålla mig utan budade hem hela bunten som jag inte har. På torsdag är det thanksgiving och det är då jag kommer få mitt paket. Jag älskar högtider! Jul då man ger och thanksgiving då man tacksamt tar emot! Hurra!

Jag jobbar med högstadieelver och det som jag kan sakna från att jobba med små barn är alla roligheter som de säger. Nu behöver jag inte sakna det längre, högstadieelver är minst lika roliga. Satt och pratade om mat med en kille i åttan (jag har blivit känd som den hungriga praktikanten) och han berättade att han gillade mat men aldrig blev tjock. Så tittade han på mig och sa "du blir ju inte heller tjock av att äta mycket. Du blir bara lång". I mitt huvud är jag nu en tremeterskvinna som sitter och pressar ner hela, levande lamm i käften. Lite som jättarna i serietidningar. Det är jag det, hungrig och ständigt växande.

Jag är på praktik och alldeles superslut på kvällarna när jag kommer hem. Därför har det inte orkats med att skriva här på ett tag. Och så idag fick jag äntligen bekräftelse på att jag är en riktigt jäkla bra superlärare. En liten teckning på en bänk fyllde mitt hjärta med stolthet och såpass mycket energi att jag återigen orkade skriva här. Tack snälla J! Du gjorde min dag.

Jag har på mig strumpbyxor (100 den, tjocka som bara den), pyamasbraller, långärmad t-shirts, pappas gamla slitna tjocktröja och ligger nerbäddad i sängen under duntäcke och filt och surplar te. Älskade, lilla otätade vindsvåning- nu är det visst vinter igen.

Idag hinner jag inte tvätta håret, eftersom jag har suttit med min kaffekopp och varma morgonrock alldeles för länge och drömt om varma sommardagar. Det löser jag genom att ta på mig en genomskinlig klänning. Så var det fokusproblemet fixat.