En hall för mörkrädda
Det här kan man ju tycka att det ser ut som en ovanligt oskyldig och snäll syn i hallen. Jordgubbsparaply och cykelhjälm liksom, kan det bli präktigare?
Men skam den med fördommar. I de snällaste föremål döljer sig den värsta av skuggor. Eller vad säger ni om min syn frpn köksborden denna ensamma hemmakväll?
En billig mirakelkur till evig ungdom
Jag träffade min bästis i början på veckan och det var så lustigt för hon hade plötsligt blivit fem år. Det fina är att denna degradering enbart hade kostat fem kronor och fanns att hitta på Ikea.
Att tvätta.
När jag flyttade in i min lägenhet för många år sedan skulle jag tvätta en dag. Jag fyllde mina maskiner och skulle just gå ut när jag kom på att jag skulle kolla en grej på bokningslistan. Jag spanade in dagens datum och såg till min fasa att det inte alls var jag som hade tvättid. I samma sekund kom en glad, sjungande kvinna in. Jag stod där, röd i ansiktet och stammandes hur extremt ledsen jag var för att jag hade råkat sno hennes tid. Hon sa att "en sån söt ursäkt kan man inte bli ond på" och så löste vi det tillsammans. Sen fick jag veta att hon hette Cleopatra och sjöng i kör. Det hela slutade med att vi stod där tillsammans och sjöng och tvättade och hade det himla fint.
En annan gång för en två år sedan blev det problem i tvättstugan igen. Jag hade tvättid tillsammans med en äldre kvinna men när vi skulle torka så upptäckte vi till vår fasa att bara ett torksåp var helt. Vi började prata med varandra och bestämde oss för att torka ihop. Så vi blandade kläderna i torkskåpet och tumlarna och började snacka. Det visade sig att hon hette Kaja och hade varit med i ett band vid namn Röda Bönor. Jag satte sången i halsen och det gick upp för mig att jag var tvättkompis med den feministiska proggdrottningen. Hon bjöd in på konsert och efteråt vin och umgånge i sitt hem.
Jag har med andra ord trevliga stunder nere i tvättstugan. Jag gillar att tvätta. Fram tills idag. Jag har haft mitt första gräl med en granne. Hon var allt annat än tvättsolidarisk och jag känner för att kasta tvättmedel på henne. En sak är säkert. Idag kommer inte sång flöda i tvättstugan i gröndal.
Det där med barret
I fredags såg jag ut såhär när jag vaknade. Trist långt håroch ett ledset ansikte.
Sen var plötsligt handfatet fullt med barr. Sex klipp med saxen. Jag högg som värsta disneykaraktären. Zappzappzapp, så var plötsligt en decemeter hår puts väck.
Efter det var jag självklart tvugen att sätta på smink och tjusig klänning i äkta Gör Om Mig-anda. De sorgsna ögonen säger väl allt. Vad i helvete skulle jag göra sådär för?
Att inte ge upp.
Jag tog ett djupt andetag, en liten sherry och satte sedan in kontakten igen efter att järnet ha fått stå infettat hela natten. Och jag kunde andas ut. Precis så fint blev det, som jag ade hoppats på när Lotta var på finbesök.
Sista gången jag sa att jag var bra på våfflor..
Jag är känd för mina våfflor. Jag gör dem ofta och gärna och helst till både frukost och middag. Det här har jag berättat för min kompis Lotta som idag skulle komma och smaka. Vi laddade upp med grädde och blåbäsrsylt och satte igång järnet. Och så såg det plötsligt ut såhär.
Snopet och lagom gott. Jävla järn!
Min nya identitet
Jag fick ett sånt himla roligt brev från skatteverket för ett tag sen. Kanske låter otippat, att skattaverket är sånna humorister. Nu var det inte så att det var deras avsikt att skoja till det. De måste bara vara väldigt trötta eller på slarvhumör. Eller så är det helt enkelt så att jag inte alls heter Maria i mellannamn, som jag i alla år har trott, utan Marta. Och tydligen var mamma en väldigt ung mamma, för tänk att föda barn hela fyra år innan man själv är född! För inte är jag tjugofem inte, och inte fyller jag den första september? Nej nej, där där måste mamma och pappa ha fått om bakfoten. Om man ska tro på skatteverket. Det märkliga är bara det att jag inte föddes samma dag som mitt personnummer antyder..
Hejdå 2011! Hej 2012!
Jag har inte skrivit på superlänge, hej igen! Det som har hänt sen sist är
att jag har köpt dyra, snygga skor som står kvar i hallen fast det är vinter.
Jag har fyllt 25 som alltid har varit min gyllene ålder. Det är tydligen i år som jag ska genomföra stordåd! Det ni!
Jag har köpt nya briller. Efter flera år i fula bågar med råsvagt glas kände jag att det var dags. Kanske borde slå till på en bh också?
Jag hade kalas och blev avbildad på tårta med bästa hjärthåret!
Jag har haft syrrorna över på hårstyling och bak. Världens finaste Stelton!
Jag har blivit sambo i Stockholm och fått hitta läsutrymme i garderoben
Självklart har jag hängt med hundarna
och så har jag blivit gudmor åt sötaste lilla Gary!
Jag har, tror eller ej, lärt mig laga mat. Anna och Henrik fick mig tom att vika dumplings. Jag åt 22 stycken. Och vann!
En dag fick jag äntligen bli det jag alltid har drömt om: en grekisk gudinna!
Jag har flyttat in i en ny kappa som jag fick av mormor, som allt annat fint jag har.
Jag har nått stora musikaliska framgångar. Här är mina största fans ute på min turne i östergötland. Lite kanonsång och de kom springande.
2011 blev året som ett par jeans fick flytta in i garderoben. Resultat? Kliande utslag över hela benen.
Morfar kirrade nya glajjer lagom till jul. Syrran tyckte morfar var ball och ville testa.
Sen åkte Kalle, Martina och Marcus till värmland och Maja och jag fick vakta kattorna. De är de snällaste katter jag träffat, och atriga desutom. Skriver brev och grejer. Begåvat!
Och till sist, så har jag förlovat mig det här året. Jag har nu en ring av guld och diamant på fingret med namn och datum i. Den personen det står där tänkte jag gå och gifta mig med. Får se vad året som just har börjat kommer att bjuda på.
Välkomna tillbaka!
