Oh Susie

Fröken L är kattvakt för tillfället och det betyder att hon bor i en flashig lägenhet på hornsgatan och får leka med två siameser på dagarna. Igår bjöd hon över fröken Em och mig på husvisit. I hissen stod fröken L och flashade med sin nyckel som man måste ha för att åka högst upp, där katterna är, eftersom hissen går in i lägenheten, sådär som lyxiga amerikanska stjärnor har det. Fröken L berättade också glatt att hon hade låst överlåset eftersom det var flera kompisar som hade nyckeln och hon tycket det var säkrast att låsa ordentligt. När hissen kom upp på rätt våning och upplåsandet hade börjat var det tyvärr någon annan som ville åka upp och hade tryckt på knappen ett par våningar ner. Det här var inte en modern hiss som känner av att det finns personer i klämrisk, så dörrarna slogs ihop med nyckeln kvar i dörren. Den nyckeln som man behöver för att åka upp med hissen till rätt våning. Så där stod vi plötsligt, på nedre botten, utan möjlighet att ta oss upp igen. Medan vi ringde en av de där andra kompisarna med nyckel så kände jag plötsligt en helt ny tacksamhet mot min dörr som man måste ta sig till genom att knata upp för fyra trappor och där en hiss inte bestämmer om jag kan komma hem eller inte.