Sandy is back in town!
Idag har jag fått en jobbtelefon. Eller inte så mycket telefon som nummer. Gick och köpte mig ett sprillans kontantkort för jobbets räkning och stoppade in det i en gammal avdankad telefon (Sandy) som jag hittade i garderoben. Jag känner mig så fruktansvärt mallig nu. Sitta och jobba hemifrån som en annan viktig person och kunna säga till folk jag ringer att "det här är mitt jobbnummer så det är bara att ringa om du har några frågor". Jag har även talat in ett tjusigt meddelande som talar om min jobbtitel. Och vad tror ni att jag gör, det första som händer när jag har skaffat detta? Jo, jag sätter genast igång att tjuvringa. Här trodde man att man hade blivit vuxen, men den höga hästen jag satte mig på börjar mer och mer lika en shetlandsponny.
Semester!
När jag var liten och skilsmässobarn så blev det en del vändor på sommaren. Man skulle vara med mamma i skärgården, sen med pappa på gotland och sen men mamma på gotland. Det var inte så mycket stan som man hann med då och det var jag bara glad för, förutom att man nästan glömde vad kompisarna hette när man inte hade sett dem på tio veckor. Nu är jag vuxen och skilsmässobarn. Det betyder lika många vändor mellan mamma och pappa men även jobb. Satte mig imorse för att gå igenom sommarschemat och upptäckte att jag kommer vara hemma i ca två veckor om allt blir som jag har tänkt nu. De veckorna kommer jag att jobba. Jag trodde att sommarlovet var till för att vila upp sig men kom på att man har sommarlov för att återigen få känna sig som det lilla barnet som bodde i resväskan. Det lilla barnet som nu har fått jobbtelefon som hon kommer sitta och skrika i från stranden.
Plugga betyder inte sola
Sitter på skolan och pluggar. Har en hemsk uppgift som måste vara klar i kväll och jag orkar inte mycket mer. Har suttit och smitt planer på hur jag ska gå och bli på smällen så jag kan vara mammaledig nästa vår och slippa sitta inne och skriva skit när solen skiner och huden är blek. har Leila som sällis och hon är på samma nivå som jag. Känns fint att dela misär med någon, för delad misär är dubbel misär och alla vet att olycka ska man gräva ner sig i. Varför vara glad om man kan vara trött och sur?
Joggingturer är det bästa jag vet, näst efter rabarberpaj
Idag låg jag hemma på mammas gräsmatta och läste världens sämsta skolbok. Den är inte bara sämst för att den är tråkig utan den får mig även att känna mig totalt värdelös och råkass. Jag fattar ingenting och jag brukar inte ha svårt för att förstå skönlitteratur. Jag har hela tiden trott att huvudpersonen heter Lina, men det var tydligen bara någon hon bor med, har jag greppat nu efter över hundra sidor. För att trösta mig lite i denna bokmisär så drog mamma och jag på oss springskorna och tog med lilla hunden ut i skogen på en svettig runda. Efter årets andra utejogg sitter jag nu och tittar på min ugn som innehåller årets första rabarberpaj. Det är min bästa paj och kan inte den få mig på bättre humör så river jag sönder boken och skiter i skolan. Så illa är det.
Grönan baby!
I fredags drog jag med två små systrar och en plastsyrra och styrde kosan mot Gröna Lund. Vi hoppade på båten och pratade fina karusellminnen och planerade dagen. Emma och och skulle åka insane sa vi. Så blev det inte, men inte för att vi inte vågade utan för att vi inte orkade stå i kö. Och för att den var avstängd lite då och då och det kändes ju skrämmande.
Vi köpte åkband och var så himla pepp.
Självklart startade vi i lustiga huset.
Klara hade tänkt gå upp för den lustiga trappan men när hon stod där alldeles framför så var hon inte lika stöddig längre. Men hon gjorde det tillslut, och alla trodde vi att hon skulle ramla när hon plötsligt glömde bort hela tekniken de sista trappstegen. Men med en coach bakom (jag) som rädd för sitt liv att få en syster flygandes på sig högt upp i lusten skrek "HÖGER, VÄNSTER!" och en coach framför sig (Emma) som snällt sa "Kom igen! Ett steg till, du fixar det, den foten nu, sen den andra" så kom hon upp och vi alla kunde leka grease när de springer runt i ett lustigt hus och sjunger att du är den som jag vill ha.
Sen skulle vi snurra, för det gör man när man är på tivoli. Stella var glad och gullig bredvid mig och lät håret flyga i vinden till tonerna av Elvis.
Emma och Klara var vilda och glada och Klara var smart som hade håret i en tofs. Hon var den som såg något.
Efter disco jet tänkte Emma och jag att skit samma att vi mår illa. Vi snurrar lite mer! Så vi hoppade på extreme. Där kastades vi fram och tillbaka. Sen ville Klara testa och efter det var hon fast. Den lilla ungen ville bara vara uppochner hela tiden och plötsligt stod EMD på scen och vi fick se dem från en konstig vinkel.
Emma försökte sig på att vara lite tuff där uppe i luften. Vad gör man inte för att impa på små syrror? Fin var hon där uppe i det rosa glittret.
När man har blivit vuxen är man inte bara glad när man kommer ner på jorden igen efter en underbar flygfärd, man är även illamående och omtumlad. Typ som när man har druckit mycket öl en solig dag på en filt på en grön äng.
Självklart skulle vi åka stora bergochdalbanan. Stella åkte nästan. Hon stod i kön, satte sig i en vagn och reste sig sen och sprang. Så gjorde hon med Vilda musen också. Hon är en slingrig unge, jag lyfte ner henne i en vagn vid ett tillfälle och tryckte ner henne och spärren men ändå lyckades hon ta sig loss och fly. Sen var det inga glada miner. Fast när vi redan var sena hem så ville hon plötsligt prova, helt frivilligt och självklart blev det en ny favorit (tillsammans med kvasten förstås). Jag visste det och tryckte bara ner systern för hennes eget bästa.
Två posande systrar i en vagn.
Efter den här helvetseturen i bläckfisken fick jag luta mig över kanten ner mot vattnet ett tag för jag var helt säker på att jag skulle kräkas. De små ville bara åka igen.
Stella, den allra minsta, ville åka blå tåget. Hon tittade hela tiden. Emma också. Klara och jag blundade och skrek. Jag tycker att skylten var fruktansvärt förnedrande.
Stella blev plötsligt väldigt kaxig efter att hon skrattat sig igen vilda musen och kvasten och hängde utanför insane ett tag. Men när vi började prata om att åka den var hon snabb att fly.
Sen blev det lite kramar och syskonmys och sen fick vi åka hem. Glada och trötta och alldeles, alldeles illamående.
En hissnande historia
Fröken L är kattvakt för tillfället och det betyder att hon bor i en flashig lägenhet på hornsgatan och får leka med två siameser på dagarna. Igår bjöd hon över fröken Em och mig på husvisit. I hissen stod fröken L och flashade med sin nyckel som man måste ha för att åka högst upp, där katterna är, eftersom hissen går in i lägenheten, sådär som lyxiga amerikanska stjärnor har det. Fröken L berättade också glatt att hon hade låst överlåset eftersom det var flera kompisar som hade nyckeln och hon tycket det var säkrast att låsa ordentligt. När hissen kom upp på rätt våning och upplåsandet hade börjat var det tyvärr någon annan som ville åka upp och hade tryckt på knappen ett par våningar ner. Det här var inte en modern hiss som känner av att det finns personer i klämrisk, så dörrarna slogs ihop med nyckeln kvar i dörren. Den nyckeln som man behöver för att åka upp med hissen till rätt våning. Så där stod vi plötsligt, på nedre botten, utan möjlighet att ta oss upp igen. Medan vi ringde en av de där andra kompisarna med nyckel så kände jag plötsligt en helt ny tacksamhet mot min dörr som man måste ta sig till genom att knata upp för fyra trappor och där en hiss inte bestämmer om jag kan komma hem eller inte.
Ja nu är det djur!
När syster M och jag ska gå på maskerad så ser vi det som vår stora chans att få klä ut oss till djur. Vi är inte överförtjusta i djur i vanliga fall och vi har aldrig ägt en bunny kostym. Men såhär såg vi ut för något år sedan. Disneytema och självfallet valde vi att vi att komma som Pongo och Perdita. Tyvärr träffade vi Cruella där och det visade sig vara en riktigt stämningssänkare.
Igår bar det av mot fest igen. Malin och Fredrik skrev "blommor och bin" på inbjudningen och snabbt som ögat ställde vi oss framför spegeln och lindade svart tejp runt gula kläder.
Det här är Maja the bee. Hennes sång kan ni lyssna på här. Hon är tydligen helsnäll, min syster. Hon är snäll, leker, surrar runt lite, hon ger och delar med sig och tycker om att leka runt.
Jag fick agera det elaka biet, det där i Fifi and the flowertots, ni vet.
Om ni inte kan se hur de snygga tatueringarna på våra armar ser ut så kan jag tala om att det är ett tjej- och killmärke ihopsatta. Bi var det.
Jag köper kärlek
Jag och kontokortet har gått barsärkagång den här veckan. Jag har haft ont och varit nere för det och det har förvandlat mig till shopoholic. Jag ksulle bli en alldeles fantastisk Hollywoodfru! Det började med en bikini och slutade med ett par skor. Funderade på om jag skulle låta er få se bikinin in action (inte i vattnet med på mig) men vill inte riskera er syn med bländning. Den är blå och prickig och har höga trosor och jag är kär. Och skorna ska jag ha till men även på kvällar och picknickar och promenader på stan och mysiga kvällar på servering utomhus. Jag och mina nya skor ska strosa 500 miles and we will walk 500 more because these boots are made for walking.
Jag vet att bilderna är suddiga men jag orkade inte ladda upp från kameran utan använde datorn, för nu är det fredag och jag vill ta helg. Glad helg!
Jag försöker boka stress med stress. Bra försök.
Jag har magkatarr. Jätteont i magen och alldeles seg, snurrig, öm och ynklig av medicinerna jag stoppar i mig. Det här har lett till att jag har bäddat ner mig i sängen och mest sovit och mått illa. Allt mitt ynkande gjorde att jag idag har fått skriva två skoluppgifter, läsa en hel bok och varit på fyra timmars möte där min kollega och jag har gått igenom alla personer vi ska intervjua nästa vecka. En femtontimmars arbetsdag med en timmes paus. Jag är himla dålig på att ha stresssjukan.
Lite svammel så här på kvällskvisten i första doppets efterdyningar
Jag har inte skrivit här på ett tag. Igår var det valborg och den spenderade jag i mammas soffa. Ensam, eftersom Lilla Hunden har pms och helst vill vara ifred. En sån sak kanske förklarar varför jag inte vill skryta med mitt liv för tillfället. Har magkatarr som bara den och ligger mest i sängen och tror att jag ska kräkas. Nästa vecka ska bli bättre. Då ska jag lägga upp bilder på dagens skärgårdstur och halvnakna bilder på syrran och mig när vi tar första doppen i östersjön för året. Härliga bilder, som att någon har gestaltat ebony and ivory på bild. Fint, och skärmmande att min hud kan vara så blek.
