Oh Susie

Tjejen (jag alltså) som i vanliga fall äter samma sak varje dag slog på stort idag och fixade trerättersmiddag, helt och hållet till sig själv. Kanske inte världens mest fancy pancy-mat (tillochmed så icke-fancy pancy att jag inte tänker berätta vad det var jag proppade i mig) men fortfarande, trerätters! Anledningen till denna fina måltid mitt på blanka vardagen, var självklart tenta. Sitter man och skriver tenta får man hitta på massa anledningar som leder till paus. Eftersom alla vet att mat ger paus, så får man passa på att äta länge. Trerätters tar ett tag att äta. Och när tillslut blir färdig, ja, då är det bara att ta om.

Så var man vuxen och ansvarfull, tänkte jag, när jag skaffade autogiro. Inga fler gamla mobilräkningar som råkar hamna under sängen och som gör att telefonen helt plötsligt en dag säger *klick*, och *abonenten går inte att söka just nu, för abonenten betalar inte sina räkningar i tid*.

Såg precis mig själv i spegeln. Jag knatar runt här hemma, med dammvippan i högsta hugg, och högsta klackarna på fötterna. Såg mig själv just när jag stod och inspekterade en lampa, som jag tänkte dammsuga. Är det nu som jag ska leta akut efter någon att bo tillsammans med, innan jag blir knäpp, eller är det kanske redan försent?

Jag är en sån där typ som tvättar håret varje dag. Slaviskt stället jag mig (eller okej, jag ligger. Jag har badkar och jag duschar på morgonen) under duschen varje dag och gnider maniskt in schampo i mitt stackars hår. Alla dagar, förutom en varje vecka. På något konstigt vis lyckas jag alltid undvika schampoattacken varje tisdag, osvikligen. Och tisdagar är den dag i veckan jag träffar skönheten. Och nu sitter jag här hemma, i väntan på house, med ett härligt smutsigt hår som luktar fotbollssvett, och känner att det inte finns så mycket att göra åt saken. Är det tisdag så är det.

Jag hänger väldigt mycket med min syrra. Hon har blivit nån sorts kompis som jag ringer stup i kvarten och som jag vill ha med på mycket. (Hon vill även ha med mig. Jag är inte den desperata systern) (fast tänker jag efter så är jag nog det ändå). Hon är fyra år yngre, men en dm längre, så det jämnar liksom ut sig (för alla vet att mognaden sitter i längden). Jag har nån sorts idé att vi är på samma nivå, men att jag sitter på lite mer vishet och lärdom. 

När jag var yngre fick jag höra att det var bra att skaffa sig en hobby. En hobby var någonting fint, någonting som man brann för och som gjorde att man växte som människa. Dessutom var det ett bra sätt att träffa kompisar på, kompisar utanför skolan. Så jag har provat på lite olika hobbys, och det enda jag har lärt mig är att en hobby är det sämsta man kan ha om man går i skolan. Finns inget som gör att man svävar bort från studierna så bra som hobbys. Och inte fan ser jag några nya kompisar jag kan skaffa, när jag sitter här hemma, för mig själv och skriver. 

När jag bodde hemma tyckte jag att min pappa hade många ovanligt dumma regler och vanor. Samma sak tycker jag varje sommar då jag bor med honom ett par veckor på gotland. Till exempel så måste min pappa (och även vi, eftersom vi är unga fröknar som bor under hans tak) storstäda så fort de kommer över gäster på besök. De får inte ligga framme så mycket som ett par strumpor och en dammråtta. 

Idag såg jag reklam för en ny tidning. "Kattis värld" har jag bestämt för mig att den hette. Det är alltså Kattis A-nånting, känd från tv, som har skapat en egen tidning. På framsidan brukar man ju skriva dragplåster så folk ska läsa tidningen. På den här framsidan kunde man läsa "Vad har Tilde De Paula i handväskan?". Vem vill läsa vad Tilde De Paula har i handväskan? Vem kommer köpa en tidning bara för att få reda på det? Och varför kan inte jag sluta att tänka "hoppas de har fått in den tidningen nästa gång jag går till doktorn, och har den i väntrumet"?

Jag höll ju på att bli nyttig och hurt den här veckan. Det började ju så bra (eller ja, det beror ju på hur man ser på saken, men jag var duktig för kroppen). Sen hände något. Helg hände. Och den sista måltiden innehållandes mat och inte godis intogs fredagkväll. Sen kom öl. Och tydligen en drinkkväll. Och efterfest. Och mer godis. Och äpplepaj. 

Förra året vid den här tiden så länsade jag kylen på snusdosor, fimpade den sista ciggen och sa att nu får det vara nog. No more nikotin. Istället började jag äta. Massor. Saker jag gillade, saker jag inte gillade, chips till frulle och choklad till middag. Min kropp hatade mig, med åh, va trevlig jag var att umgås med. 

Jag var inte bortglömd. Min kompis kom ihåg att han skulle träffa mig. Jag fick svettas i min svettband och sparkas med mina röda skor. 

För typ en timme sen ringde en kompis och frågade om jag ville sparka lite på en boll med honom. Självklart sa jag JA, slängde bort pluggböckerna och drog på mig idrottskläder. 

Är man (jag) superäcklig om man (jag) inte duschar efter två timmar fotboll, bara för att man (jag) vill fortsätta lukta tahiti cocos? (Fast det blir väl snarare tahiti cocos blandat med svett, men det blir ju ännu mer somigt det).

Igår spelade jag freesbee (eller hur det nu stavas) (jag vet att jag får problem med det ordet varje sommar) i lilla sommarklänningen. Sen somnade jag hemma hos J efter en hel kväll framför Greys anatomy med te och massage. Så imorse fick jag botansiera på hennes badkarskant och hittade både den tvålen (tahiti cocos) och det schampot som jag använder på sommaren. När jag sedan skulle torka efter duschen satte jag mig på hennes balkong och njöt av morgonsol. Så nu har jag fått värsta sommarkänslan och tror att det är sommarlov. Så istället för att sitta hemma ikväll och plugga allt det som jag måste ha pluggat till imorrn så tänker jag dra på mig somrigaste shortsen och dra med fotbollen ut för att träffa gänget. Är det sommarlov så är det, så här i april. 

Jag har gjort det idag. Det där som man har gått och pratat om, skrattat åt och bara allmänt stört sig enormt på så fort man åkt tunnelbanan eller tittat tv och reklampausen dykt upp. 

Det är strålande sol ute, fåglarna kvittrar, jag ska träffa en kompis idag och sätta mig och äta picknick med honom ute i solen. Jag är inte ett dugg bakis, utan bara pigg och glad. Jag har varit vaken sen klockan halv elva, och hon börjar nu närma sig halv tolv. Och jag ligger kvar i sängen. Varför? För jag ska kolla Robinson-reprisen på tv. Suck.

Igår hade jag världens roligaste kväll! Familjemiddag med ena bror, ena syster, bästis, mamma och storebrors flickväns bror. Efter påskäggsletning som bror hade fixat, middag som bror hade lagat och diskning som bästis och jag hade grejat, och plötsligt vuxenfritt, som mamma och brors flickväns bror hade kirrat så skapade vi disco. 90-talsdisco. Bästa någonsin, med army of lovers om och om igen. 

Igår skulle jag luncha med en kompis (om det fortfarande heter luncha en timma efter sena frullen, då man istället bestämmer sig för att enbart sällskapa och klunka vatten som en annan Victoria Beckham på diet) men blev lite sen. När kompisen ringde och klagade över hans kurande mage så satt jag fortfarande på sängen i pyamas och kikade tv. Det blev till att hoppa upp, dra på sig första bästa kläderna och sticka. Spanade in resultatet innan jag sprang iväg till den väntande bussen och möttes av en spegelbild föreställandes en piffig sak iförd den lilla svart kjolen, den lilla svarta chicka kavajen och stora svarta solbrillor. Dessutom dumpades påsväskan som jag vanligtvis släpar runt på och ersattes av lilla bruna kuverväskan. 

Man vet att man har haft för kort kjol på sig när klasskompisarna börjar kommentera på facebook att man borde köpa lite mer kjolstyg istället för påskgodis. Och när man hänger tvätt, så hänger man den hellre på bredden än på längden. Den tar mindre plats så. 

Pratade med syrran förut. När jag sa att jag bara sitter och dreglar över bilder på chokladglassar och tårtor, så trodde hon att jag bara använder socker som substitut för annat. Hon tyckte att när jag ändå är i farten och letar ny cykel på blocket, så kunde jag samtidigt kasta iväg en annons om partner (vad för slags partner tänker jag inte skriva här). Hon tycker tydligen att jag är desperat. Jag fnyser åt det förslaget, och slickar med glädje och total tillfredställelse istället i mig ännu en chokladbit.

Nu har jag pluggat. Jag har gjort två tredjedelar av det jag ska ha gjort innan klockan nio i morgon. Jag har dessutom tvättat klänningar, ätit rester som jag nu slipper slänga och hängt framför spegeln och prövat nya frippor med den nya hårlängden (reslutat: utsläppt). Och jag har slängt sopor. Och då menar jag slängt, som att ha gått ner på gården och kastat ner dem i sophålet. Jag har inte ställt dem utanför dörren och inväntat lappar från arga grannar som tycker att mina påsar stinker. 

Vad är det med mig egentligen? Jag har massor att plugga idag allt ska vara klart i morgon. Och i kväll ska jag äta middag och inte plugga med kompis, så allt måste göras nu. Och vädret är med mig, det är grått och änglarna gråter, så jag vill absolut inte gå ut. Och jag har gått upp och jag har duschat och klätt på mig, och all disk är diskad, så jag skulle verkligen kunna sätta mig nu och plugga. MEN, självklart finns det ett litet men förjävligt men, så dyker ett litet störande moment upp i mitt huvud, som gör att jag inte kan koncentrera mig för en sekund. Jag har en klänning som hänger i garderoben och som måste handtvättas. Den har hängt där i fyra veckor. Men nu, just idag måste jag verkligen tvätta den. Just have to. 

Igår på kvällen knatade bästis, hennes snubbe och jag vid hornstull. Vid tunnelbanan stoppade en kvinna oss och berömde mig för mina kläder, och sa att jag var väldigt fin (jag hade Mimmi Pigg-skor, röda, vitprickiga, svinhöga, och öppen tå, bara så ni vet). Sen tittade hon på bästis och sa "dig känner jag igen, var gick du i skolan?". Det visade sig att den här kvinnan gick på gymnasiet för 17 år sedan. Bästis tog studenten för fyra år sedan. 

Saker jag inte trodde jag skulle göra idag:

Idag klippte jag håret raketsnabbt. En kvart tog det, klipp, hugg, tjupp, och så var frippan en decimeter kortare. Och med det så blev det vår, på riktigt. Så syrran och jag tog oss ut på snyggpromenad. Hon var het och jag var fransk. Vi rökte cigaretter, hade rödmålade läppar och mascara som utlovar extra volume. Och bara för att vi var så fina så bestämde vi oss för att gå femton varv runt kvarteret istället för att gå direkt dit vi skulle (bästisen var dagen till ära modell, och vi skulle självklart gå och spana in henne). Det var inte så att vi var vilse i vår egen stad, nej nej. Och på vägen hem ville vi sitta och sprida vår sköna glans lite extra, så vi åkte en station för långt. Inte så att vi glömde att gå av, absolut inte. 

Hej du som inte finns!

Jag har hängt på en skola nu, på praktik. På skolan är det strängt godisförbud. Idag kunde man i lärarrummet hitta: skålar med plockgodis, flera askar med aladdinchoklad (har aldrig lärt mig om det ordet ska stavas med två l eller två d) (borde ju vara två l, med tanka på att alla stavas med dubbel-l) (fast jag har en känsla av att det är två d) och två stora skålar chips. Det fanns även både blandsaft och coca-cola. Och fysen full med glass. Och på lektionen bjöds det på bullar och kakor. Hej sockerchockade lärare!

Jag har haft en alldeles underbart härlig dag idag! Alla elever var uflugna på olika håll för att skapa mästervärks-filmer så min mentor och jag har glidit runt, köpt påskgodis för 450 kr (en underbar känsla) och druckit många koppar kaffe. (Vad bra det känns att som blivande lärare säga att man har haft en underbar dag när eleverna inte har varit närvarande..). Ska snart sticka över till morfar och gluffa tårta, eftersom han fyller år idag, och sedan gratisäta hos föräldrarna. Lycka, med andra ord. MEN på vägen hem skulle jag gå förbi min cykel, ge den en vårpuss och sedan ta med den på årets första tur. Och vad tror ni har hänt då? Min söta, snälla rosaglittriga Rosa har gått och blivit stulen! 

Imorse vaknade jag alldeles för tidigt för att det ska räknas som en mänsklig tid att gå upp till jobbet på, men ändå var det ljust i hela lägenheten (jag för en kampanj mot persiennerna nerdragna) (inte så stor kampanj, men tanke på att jag bor själv, så vill jag inte dra ner dem, nä, då gör jag inte det). Nu sitter jag och äter frulle (har gjort det i en timme nu. Undra hur länge jag kan dra på att hoppa in i duschen och göra mig klar för dagen?), med måsskriksmusik i bakgrunden och dunkande, inflammerat högeröra som håller takten. Snacka om vårtecken! Jag tror till och med att jag kan känna lite kärlek, om jag känner efter riktigt, riktigt ordentligt.