Oh Susie

Idag fixade fina bästisen och hennes brorsa middag hemma hos sig och det kom flera braiga kompisar och allt var kul och kalas och ändå gick jag hem först av alla och är nu redo att stupa i säng. Anledning? Jag är trött. Hur tråkig får man bli, mitt i sommarlovet klockan tolv på natten?

Igår och idag har jag målat hus. Men det är inte det enda jag har gjort kära läsare, jag har även riskerat livet. Jag har klättrat på värsta byggställningen (tänk drömmen för en klätterställning och lägg till ranglighet, ingen säkerhet och massa fler meter upp i luften) och lekt Madicken genom att balansera med stora färghinken på två plankor knappt sex meter upp i luften. Och ändå sitter jag här nu, med vetskapen om att huset fortfarande bara är halvvägs grundmålat, men med ben och armar som ser ut som ett negativ på en dalmatin. 

Jag har två alternativ för kvällen. Endera kan jag städa och fixa och leka handy man och skruva upp krokar som har ramlat ner och smutsat ner golvet med högar av ytterkläder. Eller så kan jag kasta mig i sängen, slå på en mysig film, käka persikor och titta ut på en sommarkvällshimmel. Tricky, very tricky. 

Idag har bästa fotbollerskan och jag diskuterat viktiga saker. Det gjorde vi igår också, över en box vin ensamma på gröndals klippor. Väldigt viktiga saker att diskutera alltså. Vi kom fram till att vi är skojiga flickor och att skojiga pojkar borde lära sig att se det. För visst är det skojigt att hälla i sig tre flaskor vin en måndagskväll iförd svettiga fotbollskläder? Det tycker iallafall vi.

Solen skiner, det är sommarlovsledighet i luften, huset luktar av nybakade kakor och i kylen står en flaska jordgubbsbubbel på kylning. Är inte det definitionen av lycka?

Igår vaknade jag av att en liten bäbis på 7 månader hoppade på mig, slickade i mitt ansikte och ville leka. Hon vann och i den tidiga morgonen promenerade runt bland de gotländska enarna, lekandes med en boll och pinnar. Efter det blev det frukost med stenugnsbakat bröd ute bland blommorna och sen bar det av till havet. Där lektes det i vågorna och dracks folköl i solen. Senare på dagen fick jag åka cab, en gammal snygg mustang (och ja, jag hade den räta outfiten. Jag hade solbrillor och scarf i håret, vad man kan bli förälskad i sig själv ibland) och sen blev det godaste glassen i hamnen. 

Nu har jag ätit glass minst en gång per dag. Och så slinker det ner smulpaj eller jordgubbar med grädde på kvällen och självklart ett par glas vin till maten. Springskorna som fick följa med till gotland står orörda i hallen och träningskläderna ligger nytvättade i resväskan. Jag har fattat vad mysmage betyder. Det menas inte att det är mysigt att gosa med en sådan kropp utan att man hade det himla bra och mysigt när man fick den. 

I natt sov min syster på en bläckpenna (hon har lite svårt för det där med killar för tillfället). När vi vaknade var hennes säng blå. Lakarnet, madrassen och hennes rygg. Det enda jag kunde känna var en enorm lättnad. Jag blir så lycklig när det är andra som gör sådant och inte jag.

Igår hade jag mitt första gig. Jag spelade inför 100 personer och efter fick jag höra att jag var himmelens duktig. Vad jag spelade? En omskriven version av "Sjösala vals". Vad mitt band heter? "The Hjortz". Vilka som är med? Min pappa och faster. Jag är så fruktansvärt mycket Rock n' roll!

Imorgon klockan väldigt tidigt åker syrran och jag till gotland. Vi ska på semester och bli ompysslade av papps och ligga på stranden och lapa sol. Nu, fem timmar innan jag ska upp och ut, har jag satt igång att packa. Eftersom jag verkligen är tokopepp på att göra det har jag suttit och ätit istället, för det vet alla, att man får ta paus när man äter. Tyvärr ville jag pausa väldigt mycket, för nu sitter jag och mår så fruktansvärt illa och kan knappt få ner ett par trosor i väskan utan att känna att kräkset kommer sättandes i halsen. Härlig packning.

Idag åkte syrran M och jag till gotland. När man åker till gotland åker man gotlandsbåt och på gotlandsbåten visas det film. Idag hade destination gotland (rederiet heter så) tappat omdömet totalt och valt att visa "Mr Bean på semester". Jag avfyrade självklart en radda högljuda klagomål (enbart för syrran, men ändå) där jag berättade att den där Mr Bean är den absolut värsta karaktär jag vet. Efter ett tag försvann M. in i en tidning och chokladen var slut och energin flög med rakertfart ut genom fönstret (sockerdipp tror jag att det kalas). Bestämde mig då för att ge filmen en chans, slutet på den iallafall. Det tog ett par minuter och sen fick jag en knuff i sidan och onda ögat av ett generat resesällskap. Jag satt tydligen och skrattade högt, med hörlurar i öronen, till Mr Bean. Om den här resan börjar på det viset så kan jag inte drömma om hur den kommer sluta. 

Jag hyr inte en vanlig bostads-lägenhet som förestället ett vanligt hem. Nope, jag bor nämligen i en bastu. Vad bra, kanske ni tänker då, skönt att ha ett varmt ställe när man bor i land som är svinigt kallt största delen av året. Men då förstår ni, kommer det förnuliga in. Min lägenhet är nämligen inte enbart en bastu, nope. Den är nämligen en bastu SLASH frys. På vintern är det så kallt så man går runt med tofflor och kan ställa glassen på diskbänken utan att den smälter på hela natten. Tänk va bra jag har det, som har ett så varierande hem.