Fuck you, ghost, jag har tårta
Jag ska gå på spökvandring i gamla stan ikväll. Min tioåriga syrra och hennes klass har fixat det och jag ska hänga med som stand-in mamma (den riktiga är på partaj). Jag tycker inte om spöken, eller jag är snarare livrädd för dem. Känner att sisen går med mig istället för att jag går med dem. Eller snarare kände jag så när jag vaknade imorse. Nu känner jag att jag skulle klara vad som helst. Jag har nämligen varit på fest idag (vissa börkar ju tidigt). Det var champagne- och tårtkalas. Tänk er två extremt goda saker, någonting ni älskar högaktningsfullt. Tänk er sedan att ni har en sjukdom som gör att magen fräts sönder av att ni stoppar i er det ni älskar. Shit va gott det var men aj vad ont det gör. Vad stor jag känner mig, som är redo att möta ett riktigt spöke. Wooo!
