En sjuk hypokondriker

Jag vet att jag alltid har varit ganska mycket för allt som har med läkare, sjukdomar och mediciner att göra, med ett stort fett undantag för sprutor. Inte så att jag jublar högt och gör en liten glädjepiruett så fort jag känner mig krasslig, men jag tycker att det kan vara fruktansvärt spännande att sitta inne i läkarrummet, höra konstiga ord på sjukdomar och få finfina tabletter med mig hem som ett bevis på att jag faktiskt inte bara är hypokondrisk, utan verkligen sjuk på riktigt. Nu har jag tröttnar. Dundertröttnat. Jag är så trött på det att jag skulle kunna offra fem ledighetsdagar, jag menar sjukdagar, i sängen framför how i met your mother och friends, för att slippa vara mera sjuk. Lite feber då och då sitter kanske inte helt fel, men nu håller kroppen på att trassla rejält (läs kosta massor av sällsynta csn-pengar) och inte nog med det så har jag fått ont i halsen. 
Det lilla barnet i mig som vanligtvis sväljer banansmakande medicin med största leendet på läpparna har börjat ledsna. Jag tror att jag har gått och blivit vuxen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0