Oh Susie

I natt drömde jag på ett språk jag inte kan. Det var inte ett språk som jag har hört flera gånger men inte är förmögen att lära mig, typ latin (förlåt pappa, men jag kommer inte ens ihåg vad mitt mellannamn, som är ett blomnamn, heter på latin. Och då är jag ändå egenkär och älskar att lära mig saker som handlar om mig) eller franska (förlåt mamma. Trots att vi har semestrat i Frankrike massa somrar för att du så hemskt gärna vill att dina barn ska kunna franska, så är jag mer intresserad av croissanterna än språket) utan ett språk som verkligen inte finns. Jag tror att jag har pluggat för mycket språkvetenskap och grammatik. Jag håller på att uppfinna ett helt nytt språk, helt i sömnen, utan att anstränga mig ett dugg. Är det det som kallas underbarn? Om jag nu ska vara ett underbarn, snälla snälla, kan jag inte få stavkunskap på köpet då?