Det sämsta möjliga, tack!
Jag har haft ont i mitt ena öga hela dagen. Ont som i en huggande blandning av sveda och vassa kvivar med en känsla av att någonting skär in i min stackars iris och bygger vagelbo på tappade ögonfransar. Gång på gång var jag tvungen att ställa mig på toaletten och skölja ögat (som dagen till ära var uppklätt i ovattenfast mascara) men det hjälpte bara för stunden. Inte nog med att det gjorde ont, så försämrades synen också (kan ha berott på att jag gnuggade runt linsen) så det enda jag såg på ena ögat var en suddig kopia av klassrummet. Detta resulterade i att jag fick sitta och blinka, lite förföriskt, med ena ögat för att återfå skärpan. Jag blev en Fröken Flört som gled runt i korridorerna. Och i klassrummet. Och i kafét.
Så fort jag kom hem slet jag av mig linserna och ersatte dem med glajjer, och vad händer? Smärtan försvann hej bom, och kvar finns bara lite efterdyningar av obehag (det höll ju på ett par timmar, så konstigt vore annat).
Här har jag precis gått och skämt bort ögonen med dyraste linsvätskan, eftersom optikern lurade på mig den och sa att ögonen skulle hållas återfuktade så mycket längre, och så händer det här. Sveda av torr lins. Jag tror helt enkelt mina ögon är emot konsumtion och kapitalism. De vill leva ett fattigt studentliv, med tre månader för gamla linser och billigaste vätskan som på sin höjd tvättar bort den grövsta smutsen.
Kommentarer
Trackback
