Oh Susie

Jag har ätit godis på senaste. Då menar jag inte några bitar som jag sedan motionerat bort. Nej nej, jag har verkligen ätit godis. Så mycket att det knappt kan kallas ätit, jag har svullat, frossat, tryckt. Idag fick jag panikont i magen och höll på att spy. Lite vinterkräksjuka eller djävulsk magkatarr, you name it. Trots det så pressade jag lik förbannat både aladdin, lösgodis och after egiht. Fick tillslut en uppenbarelse. Det var en uppenbarelse i form av dunkande sockerhuvudvärk och godis-illamående (som att den sjuk-mage jag redan har inte räckte). Jag förstod att jag kanske inte ska äta så mycket godis. Att det kanske skulle vara bra för mig att, återigen, gå på avvänjning. Inte ala hollywood med rahab och inläggning (även fast det kanske skulle vara bra) utan helt enkelt en vit vecka. Eller vit och vit, snarare icke-vit eftersom det är sockret som ska bort. Precis samtidigt som jag bestämde mig för det så såg jag en bild på en semla. Vad i helvete ska man göra när tydligen hela universum motarbetas ens beslut?