Oh Susie

Igår kom jag hem från skärgårdsromantiken. Jag lämnade de saltstängta klipporna, de skriande fiskmåsarna, de rotfyllda vägarna (nej, de har inte varit hos tandis, de är bara fyllda av rötter, eftersom de inte är vägar utan snarare stigar) och den soldränkta bryggan och stranden bakom mig och for in till stan. Och vad det första jag gjorde när jag kom hem? Jag kastade av mig väskan hemma och sprang ut och satte mig på en klippa med fina kompisarna och tittade på solnedgången med fiskmåsar cirkulerandes över oss. Man kan ju fråga sig varför jag satt på en båt och ett svettigt pendeltåg i två timmar under fina soltimmar för att färdas en plats till en identisk annan. Och svaret är: det finns inte glass ute i skärgården. Slurp och mums!