Tre timmar senare. Nästan.
Nu har jag suttit på tåget i knappt fyra timmar. Mellan Linköping och Nässjö (om ni inte orkar goggla på karta eller resa streckan själva så kan jag tala om att det handlar om ca en dryg timme i stark solljus) sov jag som en sten med öppen mun. Det vet jag eftersom jag vaknade upp lite då och då och stängde munnen som tydligen öppnade sig själv igen i samma sekund som jag fortsatte att drömma. Nu är jag torr i munnen och ännu mer sugen på att komma fram.
Kommentarer
Trackback
