Att inte ge upp.

Jag tog ett djupt andetag, en liten sherry och satte sedan in kontakten igen efter att järnet ha fått stå infettat hela natten. Och jag kunde andas ut. Precis så fint blev det, som jag ade hoppats på när Lotta var på finbesök.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0